Rullade iväg till Spårvägens torsdagsträning ikväll med en känsla att jag faktiskt skulle kunna vara den ende som dök upp. Kunde inte haft mer rätt faktiskt. Kom till F&S 18.35 utan någon där och vid 18:32 rullade jag iväg själv. Inte skulle väl någon få för sig att komma sen till just idag, med tanke på att det är Vätternrundan i helgen? Nä, alla sitter nog hemma och mular i sig pasta skulle jag tro.
Jag bestämde mig för att ändå cykla den runda som Thomas H föreslagit på FunBeat eftersom det med största sannolikhet skulle bli ledarlöst enligt honom. Det var en massiv motvind som tärde hårt på både psyke och krafter. När jag vände upp mot Tungelsta kände jag mig mosig och drog ner på farten lite. Vid Pålamalm var det värre och strax efter Lida blev det just bara lidande. Borde haft med mig nått att käka för jag körde bara med vatten.
Men hem kom jag till slut. Det var annars en magisk kväll och att cykla från Tungelsta till Tullinge i skogen var helt underbart. Böljade landskap och massa lummig skog kändes bra för själen. Nu ska jag nog vila upp mig under helgen så får det bli cykling igen i början på nästa vecka.
Fin kväll och fick OK hemma sticka ut och cykla på kvällen. Tog standardsvängen ner till Södertälje med hopp om att kanske se lite cyklister som körde Tempo Di Bornsjön. Tänkte först att jag skulle ta det rejält lugnt, men i medvinden blev det inte riktigt så. Höll ungefär samma tempo som när vi körde genrepet runt Bornsjön vilket kändes lagom. Såg ingen flaggvakt vid avfarten till Vällinge så jag antog att alla hade startat eftersom klockan var rätt mycket. Men strax innan avfarten till Sderby susade en ECI och en CRT-cyklist förbi mig. De höll något högre fart så dom drog långsamt ifrån mig. Annat vore ju konstigt. Blev omkörd av Tonys skåpbil i samma veva.
Vek av mot Viksberg och jag tror det var Thomas H som stod flaggvakt där. Samma känsla som senast infann sig vid golfklubben. Att det flöt på bra och skulle kunna kunna gå betydligt fortare med lite mer ansträngning.
I Södertälje blev det svag motvind så det gick lite långsammare hemåt. Men det rullade på. På hemvägen blev jag upphunnen av ett gäng från tävlingarna på kanske 10 personer. Valhall, Fredikshof och La Chemise var några klubbar jag såg representerade. Och så Hanna förstås som gjort en bra insats och tagit tillbaka ledartröjan. Låg på rulle fram till Kungens Kurva där de fortsatte förbi Zetas och jag tog Smista Allé med Hanna istället. Såg klungan igen vid Vantörstvägen, men de tog vägen förbi centrum istället. Dom kom ut på Mickelsbergsvägen, så hade kunnat cykla nästan fram till dörren med dem istället.
Hemma igen på under två timmar. Perfekt.
Säsongens andra landsvägscykling blev tillsammans med Spårvägen i form av traditionell torsdagsträning. Eftersom det är Tempo Di Bornsjön på tisdag nästa vecka blev det ett genrep runt sjön. En enda lång intervall stod på schemat och det kändes lite skakigt med tanke på att det var just andra gången på racern ute för i år. En del nytt folk så jag visste inte riktigt hur "bra" dom var och eftersom vi skulle köra individuell start kändes det rätt att starta först.
Öppnade lugnt och planen var att hålla mig runt 150 i puls hela vägen runt. Just för att inte behöva gå in i väggen ute på riksettan i blåsten som blev som en mur. Harvade runt sjön och det var jobbigt men ändå överkomligt. Blev aldrig omcyklad som jag faktiskt trott även om det var nära på slutet. Klockade tiden till 33.33 vilket känns helt ok.
Efter återsamling rullade vi riksettan hem så det blev lite skön medvind hem också. Skönt att ligga på rulle en bit över 40km/h och bara glida med. Vädret var, förutom blåsten, helt fantastiskt. Blå himmel och varmt, även i vinden. Kändes aldrig kyligt att cykla hemåt i kortkort.
