Efter en helvetesdag på jobbet bestämde jag mig för att ändå gå ner och träna nu ikväll. Bangade igår just för att jag kände mig helt slut, men idag kändes det ändå så pass bra både fysiskt och mentalt att det blev lite intervaller.
Kollade runt lite snabbt på Trainerroad och fastnade för passet Stevens. 5x6 med två minuters vila. Perfekt. Har tidigare kört längre intervaller med lägre vila, men idag ville jag testa med kortare vila. Det var väl egentligen inga problem, på sätt och vis faktiskt skönare eftersom pulsen inte hinner gå ner så långt. Det blir inte samma spann på högt och lågt.
Under den tredje intervallen kom jag in i ett riktigt skönt flow, nästan så det kändes trist att behöva sluta när det var dags. Hade gärna fortsatt några minuter till. Så kändes det där och då med det är ju just det som är grejen med intervaller tycker jag. I början kan det kännas fint, i mitten fortfarande fint och sen på slutet som helvete. Det kan räcka med att man kör nån minut till eller två så har syraskulden gjort sig påmind och det blir ett riktigt lidande.
Samma känsla som att ligga på rulle i motvind och tycka det går långsamt bara för att en stund senare när man kommer upp i spets hålla på att brinna upp i benen. Det svänger så vansinnigt fort ibland. Men det är ju också just tjusningen.
Nu blir det vila tills på söndag skulle jag tro. Sen blir det hårdkörning igen. Lurar på kortare och stenhårda intervaller om jag kan hitta något lämpligt på Trainerroad.
Vintern gjorde en återkomst i fredags då det kom snö. Den har det varit kallt under helgen och det var lite roligt att läsa att en dykt upp till Spårvägens söndagsträning med racer idag. Det lär ju inte vara halt ute, men ändå. Själv har jag spenderat hela dagen inne tillsammans med barnen och vi har gjort massa kul saker tillsammans. Så på kvällen gjorde jag vanan trogen och drog ett trainerpass i källaren. Ville köra på lite, men inte så jag knappt tar mig upp för trappan efteråt. Så det blev 5x5 strax under tröskel. Kändes bra och just nu känns det som om fokus ska ligga på att bygga kondition och uthållighet snarare än styrka. Jag har alltid föredragit långa intervaller där man kan ligga och mala på före korta stenhårda intervaller som ger yrsel och nära dödenupplevelse.
När jag själv är ute och cyklar under utomhussäsongen har jag samma filosofi. Jag vill kunna cykla snabbt och långt utan att gå över gränsen. Så det är aldrig spurtande, inte ens när det är spårvägens torsdagsträningar. Klassikern är ju Ebbadalsvägen och sen Årsta havsbad där det hela "avgörs" med skyltspurt. Jag ligger gärna och drar upp spurten, men inte mer än så. Träningsmässigt känns det inte kul att ligga på rulle 95% av en sträcka för att sen ge järnet de sista 5%.
Nåja, vi får se om även nästa vecka får plats med tre träningspass. Det är där jag vill ligga ambitionsmässigt. Både för att få träningen och för att det är mentalt avkopplande.
Har sprungit runt på jobbet en del idag så det var med redan trötta ben jag hoppade upp på cykeln för att träna lite ikväll. Men det är ändå skönt som alltid att kunna koppla av med träning, som balsam för själen ibland. För även om jag kommer hem trött är det skönt att kunna gå ner och mosa på lite och få tänka på annat.
Idag blev det 3x6 minutersintervaller på strax över FTP. Det blev lagom och jag tror att lite av tisdagens träning satt kvar i benen. Nu vila och så kör vi igen på söndag om det finns tid, lust och ork. Det är en del att göra i helgen så vi får se.
Kvällsjobb idag och egentligen hade jag tänkt träna igår, men det blir inte alla gånger som man planerat så det fick bli idag istället. Orsaken var faktiskt inte barnen utan att jag var så fasligt trött. Kanske inte så konstigt med tanke på att dottern drog upp mig 05.15, men med skillnaden att hon var inte var trött på kvällen.
Pallade inte cykla en timme och 30 minuter kändes för kort. Så det blev 45 minuter och valet föll på ett pass med 4x4. Så här i efterhand kunde jag krämat aningens mer ur benen men där och då kändes det rejält jobbigt. Såklart den sista, men även den tredje intervallen satt långt inne. Nästa gång ska jag dock köra med högre kandens för jag tror den blev lite av en begränsning idag. 90 kändes lite lågt.
Nu sängen och vila sen pigg och alert när klockan ringer 05.30.
Imorgon är det riktigt fin mat i personalmatsalen så vi grabbar på jobbet tänkte ta en sväng dit och fylla våra magar. För att maximera aptiten kändes det helt korrekt att riva av ett svettigt trainerpass i källaren. Fastnade för en gammal favorit som jag kört förut i Trainerroad, Gayley. Uppvärmning, stegrande motstånd för att få upp pulsen, kort vila, sen 4x8 minuter med 4 minuter vila mellan. Tog mig igenom det hela utan problem även fast jag såklart blev trött. Nu blir det nog lugnt med träning fram till helgen. Är ju fortfarande i någon slags uppstart så det gäller att ta det varligt.
Menyn imorgon? Rimmad oxbringa med rotmos, blodpudding och kroppkakor är det som gäller. Blir nog en rejäl portion av varje skulle jag tro.
Efter en otroligt fin söndag med temperatur på en bit över 10 grader blev det på kvällen tid för lite trainer igen. Eftersom det har känts så bra de första passen utan någon tendens till att jag helt klappat ihop eller känt besvär av någon sort så var det tags att ta i lite mer. Började med 10 minuter uppvärmning för att sedan köra 10 minuter lite lagom för att få upp pulsen. Vilade några minuter och sen återigen 10 minuter med lite mer tryck. Där någonstans tänkte jag fel och trodde jag skulle köra 40 istället för 45 minuter.
Det blev några minuters vila och sen pangade jag på betydligt mer och körde hårt i 4 minuter. På slutet var det rejält jobbigt och pulsen for upp i 164. Men det var inte övermäktigt på något sätt. Hade kanske pallat med en intervall till med lite vila, sen hade det nog tagit stopp. Men det känns positivt att jag fullföljde och inte blev tvungen att avbryta. Det gäller att våga tro på sig själv!
Med tanke på helgens fina väder känns utomhuspremiären inte så långt borta, men samtidigt är vi fortfarande i början på mars så mycket kan hända fram tills början av april då det normalt brukar gå att komma igång ute.
Kvällsjobb för mig innebär jobb till 19.00. Med cykelpendlingen så är jag hemma någon gång efter 19.30. Dottern hinner jag inte träffa för hon går till sängs runt 19-tiden och grabben en timme senare. Så honom hinner jag i alla fall träffa en liten stund. Annars är det jag som lämnar båda barnen på morgonen när jag jobbar kväll, så då blir det lite mer tid tack och lov.
Ikväll efter att grabben lagt sig gled jag ner och trampade i 45 minuter. Inget märkvärdigt, typ planlöst och mest skönt att få motionera alls. Ökade spänningen mellan däck och rulle så nu känns det mer som det gjorde förra våren. Förra gången tyckte jag det gick lite väl lätt på de växlar jag tidigare tyckte var rejält plågsamma. Det är väl bara harva på i samma andra så får vi se när det blir ett trainerbesök igen.
