En kylig sommarkväll.

Rullade iväg till Spårvägens torsdagsträning idag, sen som vanligt, men ändå i tid med två minuter till godo. Uppslutningen var väl sådär och vi blev sex stycken som rullade runt Årsta Havsbad med fartsträckor för de som ville. Ingen verkade direkt sugen på att ta den länge vägen över Pålamalm och inte heller att ha lite högre tempo på fartsträckorna. Själv försökte jag trycka på lite men det märks att det varit dåligt med träning den senaste tiden. Inte lär det bli så mycket bättre heller eftersom sommaren innebär så mycket andra åtaganden att cyklingen får stå tillbaka.

Men det var skönt att komma ut och rulla i det fina vädret om än lite blåsigt. Och kallt. På väg hem från F&S frös jag faktiskt ganska mycket om armarna trots armvärmare. Inte ser det så mycket bättre ut på väderfronten framöver heller. Dagarna är ok, men kvällar, nätter och morgnar är på tok för kalla. Det går ju t.ex. inte sitta ute på kvällarna nu och knappt ha fönstret öppet för att det blir för kyligt.

Den här träningen var den sista ledarledda för "sommaren" och det återupptas någon gång i mitten på augusti igen. Lite sent kant jag tycka, men det har ju med semestrar och sånt att göra. Vill man ändå träna spontant är det bara slänga upp en blänkare på FunBeat så brukar det lösa sig och folk dyker upp. Så lite mer cykling ska det nog bli i sommar för det är ju trots all den bästa perioden för att just cykla.

 Foto: Thomas Hugosson

En ljuv sommarkväll.

Man kan nog inte påstå annat än att det är riktigt ljuvligt väder ute nu. Knappt någon vind och massor med sol och värme. Det enda som fattas är att få vara ledig istället för att harva på inomhus på jobbet. Men idag blev det lite egentid för träning efter nattning av dottern så jag stack ut och valde Årsta Havsbadssvängen igen. Har suttit på en stol ganska mycket idag så benen kändes inte så bra, men nu i efterhand ser jag att det gick typ samma lika som senaste gången och då kändes det betydligt bättre.

Mötte Roger, Tony och Robban på Ebbadalsvägen när jag var på väg ut och dom på väg hemåt. Det fick lite mer värme än mig för när jag svängde in på uppfarten hemma var det bara 15 grader. Känns konstigt att säga så, men på dagen var det upp emot 24-25 grader. Nu får vi se hur vädret artar sig och om det blir någon träning med Spårvägen på torsdag. Prognosen säger åska och massor med regn och det låter inte som väder för cykling.

 

Spurtskylten vid Årsta Havsbad.

 

Ebbadalsvägen x 6

Lite kaos hemma på eftermiddagen med en ledsen dotter och en sambo som fastnade i bilköerna. Men maten hann bli klar och vi hann äta middag. Dottern fick värktablett eftersom hon varit grinig hela dagen enligt dagis som valde att ringa oss strax före tre undrandes om vi kunde hämta tidigare. Och jag som slutar 15 lixom. Så det blev ju normal tid.

Kom fram till F&S Huddinge 18.31 så det var nästan i tid. Nio personer på plats och idag blev det intervaller på Ebbadalsvägen. Benen kändes inte riktigt pigga men de kändes faktiskt bättre och bättre efter varje intervall. Vi körde totalt sex intervaller där den första blev uppvärmning och den femte kördes solo. Resten körde vi tillsammans. Intensiteten på första halvan av sträckan som totalt är drygt 3,5km brukar vara rätt lugn och sen satsas det för spurten. Men idag var vi jämnstarka i gruppen så alla hängde med riktigt bra och ingen kunde rycka ifrån innan spurten. Spurten bryr jag mig inte om så den knep de andra.

Det blev en roligt och givande träning. Alternativet hade varit Årsta Havsbad med fartsträckor som jag normalt föredrar, men idag var nog Ebbadalsintervaller det rätta.

Bild: Thomas Hugosson

Sent runt Årsta Havsbad.

Dagen började med sovmorgon som förvisso kan vara rätt skönt, men jag föredra nog att kliva upp tidigt på helgerna även om det kan låta knäppt. Det tar en stund innan jag piggnat till ordentligt, men sen är det bara skönt att börja dagen stillsamt med frukost och lite radio. Lilltjejen är ju den i familjen som är morgonpiggast av oss alla men samtidigt är hon också väldigt lätt att ha att göra med. Hon hänger liksom bara med och fnular runt.

Resten av dagen fylldes med lite hemmapyssel och ett tre timmar långt besök på BMX-banan med barnen. När alla bestyr var klara och lilltjejen i säng så fanns det lite tid att sticka ut och cykla en sväng. Det blev återigen Årsta Havsbad eftersom det var nästintill vindstilla och en riktigt fin kväll, om än lite kylig. Mötte några cyklister men de flesta var nog redan klara för dagen.

Väl hemma checkade jag av FunBeat och läste att två Spårvägare kraschat i Nationaldags Fondot i Södertälje. Nu verkade det gått rätt bra med lite materiella skador skrubbsår, trasiga kläder och det andra vanliga. Men det verkar vara mycket krascher och sånt nuförtiden på motionslopp. Jag fattar inte riktigt det där med att tävla på motionslopp. Vätternrundan är ju en sak eftersom man då cyklar i grupp med ett mål att klara sig under en viss tid. Förutsatt att man cyklar i en grupp man känner och har tränat tillsammans med.

I övrigt har jag ingen förståelse för prestationshetsen med placeringar, tider och allt sånt på motionslopp. Vad är det som gör det så svårt för cyklister att istället vara med i riktiga tävlingar? Det finns ju en uppsjö med klasser där med och allt som krävs är en licens som inte kostar speciellt mycket. Är man dessutom med i en klubb så brukar de dessutom subventionera startavgiften. Kort sagt kan man vinna tävlingar och inte motionslopp.

Och just att tävla i motionslopp tror jag är en stor anledning till att det kraschas så mycket. Det är massa löst folk i som saknar kunskaper i att cykla i större grupper, som gärna vinglar till lite när de sträcker sig efter flaskan, inte gör tecken när de ska röra sig i klungan eller gärna bromsar häftigt istället för att bara rulla eller gå ut och ta lite vind. Det är klart att om man vill utsätta sig för extrem fara så är det ju upp till var och en, men det känns rätt korkat.

Cykelsporten är för de flesta redan dyr så att krascha och få en kolfibercykel förvandlad till kaffeved och kläder i trasor plus annat material trasig kan bli rätt så kostsamt även om en viss del kanske täcks av försäkringar. Både fysiska och materiella skador kan också i värsta fall förstöra en hel säsong. Så det känns som om mycket står på spel i detta motionstävlande.