Sent runt Årsta Havsbad.

Dagen började med sovmorgon som förvisso kan vara rätt skönt, men jag föredra nog att kliva upp tidigt på helgerna även om det kan låta knäppt. Det tar en stund innan jag piggnat till ordentligt, men sen är det bara skönt att börja dagen stillsamt med frukost och lite radio. Lilltjejen är ju den i familjen som är morgonpiggast av oss alla men samtidigt är hon också väldigt lätt att ha att göra med. Hon hänger liksom bara med och fnular runt.

Resten av dagen fylldes med lite hemmapyssel och ett tre timmar långt besök på BMX-banan med barnen. När alla bestyr var klara och lilltjejen i säng så fanns det lite tid att sticka ut och cykla en sväng. Det blev återigen Årsta Havsbad eftersom det var nästintill vindstilla och en riktigt fin kväll, om än lite kylig. Mötte några cyklister men de flesta var nog redan klara för dagen.

Väl hemma checkade jag av FunBeat och läste att två Spårvägare kraschat i Nationaldags Fondot i Södertälje. Nu verkade det gått rätt bra med lite materiella skador skrubbsår, trasiga kläder och det andra vanliga. Men det verkar vara mycket krascher och sånt nuförtiden på motionslopp. Jag fattar inte riktigt det där med att tävla på motionslopp. Vätternrundan är ju en sak eftersom man då cyklar i grupp med ett mål att klara sig under en viss tid. Förutsatt att man cyklar i en grupp man känner och har tränat tillsammans med.

I övrigt har jag ingen förståelse för prestationshetsen med placeringar, tider och allt sånt på motionslopp. Vad är det som gör det så svårt för cyklister att istället vara med i riktiga tävlingar? Det finns ju en uppsjö med klasser där med och allt som krävs är en licens som inte kostar speciellt mycket. Är man dessutom med i en klubb så brukar de dessutom subventionera startavgiften. Kort sagt kan man vinna tävlingar och inte motionslopp.

Och just att tävla i motionslopp tror jag är en stor anledning till att det kraschas så mycket. Det är massa löst folk i som saknar kunskaper i att cykla i större grupper, som gärna vinglar till lite när de sträcker sig efter flaskan, inte gör tecken när de ska röra sig i klungan eller gärna bromsar häftigt istället för att bara rulla eller gå ut och ta lite vind. Det är klart att om man vill utsätta sig för extrem fara så är det ju upp till var och en, men det känns rätt korkat.

Cykelsporten är för de flesta redan dyr så att krascha och få en kolfibercykel förvandlad till kaffeved och kläder i trasor plus annat material trasig kan bli rätt så kostsamt även om en viss del kanske täcks av försäkringar. Både fysiska och materiella skador kan också i värsta fall förstöra en hel säsong. Så det känns som om mycket står på spel i detta motionstävlande.