Jo, så är det faktiskt. Idag kändes det riktigt jobbigt och riktigt kul mitt i allt självplågande. Tanken var kortare intervaller med hög intensitet så det blev fyror. Åtta stycken skulle det bli där den första och sista avvek intensitetsmässigt. Den första blev en slags känna efter intervall och den sista blev med lägre effekt eftersom middagen var på väg upp under slutet av den sjunde intervallen. Kompenserade ändå den sista med högre kadens så plusen kilade upp i nivå med de andra intervallerna mot slutet. Kändes fint och precis lagom för att känna att det nog var dagformen som inte var på topp senast och inget annat. Idag flöt det på.
Ska testa med lite hårdare intervaller nästa gång och även korta ner dem till en- eller tvåminutare. Om jag inte kommer på andra tankar vill säga. Förmodligen blir det på söndag eftersom jag fyller 40 i helgen och det blir lite firande och så. Men det blir städat.
Ja, idag var det inte så mycket klipp i benen som jag trodde. Har känts bra hela dagen med pigga ben så väl hemma hoppades jag att trenden skulle hålla i sig. Den gjorde den i kanske två intervaller när jag bestämt mig för att köra 4x8 minuter. På den tredje började jag tappa trycket och på fjärde efter typ två minuter kände jag att det inte skulle funka i sex minuter till. Men flåset var ok, det var benen som blev stumma och jag orkade inte hålla kadensen uppe. Växlade ner och körde de resterande minutrarna på lägre effekt.
Svettigt var det och ändå skönt. Får se hur det blir att ta sig till jobbet imorgon om benen fortfarande är lika stumma.
...som man har tänkt sig. Planen för aftonen var 5x6 med två minuters vila mellan varje. Men när jag bara hade att pumpa däcket kvar hördes ett tyst pysande från däcket. Pillade lite på ventilen i tron att den kanske satt lite lös. Men icke. Så det blev till att montera loss cykeln från trainern och byta innerslangen. Tog lite tid eftersom trainerdäcket är ett sånt där däck som inte glider av och på hjulet så lätt. När allt var klart igen hade tiden runnit iväg lite så motivationen var inte på topp.
Körde uppvärmning och gav mig i kast med första intervallen. Kändes dötrist och inte alls roligt. Hur roligt hårda intervaller nu kan kännas egentligen. Så jag körde klart den och trampade sen ur. Det blev 30 minuter istället för 60 minuter. Men så är det. Träning ska kännas givande och roligt annars funkar det inte. Inte för mig i alla fall. Får ta nya tag till helgen istället.
Det har blivit ett litet uppehåll från träning. Men nu är jag nog på gång igen. Det lär inte bli så många trainerpass till eftersom det är rätt ljust ute nu på kvällarna plus att det även ganska varmt. Typ 5-8 grader har det varit den senaste veckan. Trainerpassen känns väldigt kvalité, men det slår ändå inte att kunna cykla ute ens om det bara är en mystur runt i söderort.
Ikväll startade jag upp lugnt och fint med 5x5 och det kändes bra. Har nog inte tappat så mycket, cyklar ju dagligen till och från jobbet och jag har ju inte varit sjuk heller. Kan nog gå på lite mer nästa pass. Om det blir något mer inne alltså.
Åkte ut till TCM i Tyresö i Lördags och tittade på cykel. Blev inte så mycket funderande eftersom jag slog till på en Corratec C-Cross. Var ute och testade den en sväng idag tillsammans med Hugo och allt funkar fint. Fick en snabb bike-fit i affären så det kändes bra redan där förstås. Skärmar på så nu nu blir det en fröjd att återigen kunna jobbpendla.
Jag bloggar normalt sett bara om min träning här, men jag gör ett kort instick med jobbpendling för omväxlings skull. Saken är ju den att jag sen 2006 cyklar året runt till och från jobbet. Det är ingen distans att tala om, cirka 6-7 kilometer enkel väg. Den vägen trampar jag oavsett väder året runt. Enda gångerna jag ställer in är när vi ska göra något efter jobbet eller om en planerings/studiedag är förlagd till någon annanstans.
Min parhäst sedan 2008 varit en Focus Black Hills som helt klart gjort sitt jobb. Den har kanske inte fått den tillsyn och omvårdnad som en cykel borde ha, men det är bara drivlinan som tagit stryk och fått service. Men nu igår kastade den nog in handduken för gott. Så klart att det går att fixa, men någon gång kommer man ju till den gränsen där det inte längre är ekonomiskt försvarbart att reparera något. Att lämna in och fixa alla småsaker plus gårdagens missöde blir helt enkelt för dyrt.
På väg till jobbet tyckte jag det durrade lite när jag trampade och att kedjan liksom inte greppade växel och kassett bak. Stannade och konstaterade är något gick emot vid bakväxeln. Tänkte att jag kollar närmare när jag kommer till jobbet. Men jag hann inte så mycket längre innan växelörat gick rakt av och hela bakväxeln åkte in i kassetten. Fick leda hem cykeln och låna brorsans så jag ändå kunde ta mig till jobbet en timme försenad.
Så nu blir helgens uppdrag att åka ut till TCM i Tyresö och kolla ny cykel. Jag hade tänkt vänta till höstens rea, men nu blir det alltså tidigare. Det lutar starkt åt en cross men vi får se vad de har att erbjuda.
Kaos med bakväxeln?
