Så här i efterhand.

Stack ner i källaren och rev av nästan en timme på trainern i onsdags tillsammans med sista avsnittet av "24" säsong 9. Helt otroligt att de lyckats få ihop så många säsonger där det mesta upprepar sig gång på gång. Men det är action och ändå välgjort så det duger att kolla på för spänningens skull. Nåja, själva passet är inget som kommer gå till historien men det blev lite intervallbetonat som tidigare så det inte enbart blir att snurra benen i samma tempo rakt igenom. Får väl ta mig en funderare på vad moroten ska vara till våren men just nu känns det mest skönt att bara röra på sig och svettas lite. Det är svårt nog ibland att "orka" sig ner och trampa efter en dag på jobbet och fullt ös innan barnen är i säng. Jag ska vara glad att det är lättsövda barn jag har så det går att få loss en timme innan det blir för sent.

Omotiverat.

Det är inte varje dag man kan vara på topp. Idag var inte en av dom dagarna. Kom ner i källaren senare än jag tänkt mig för Jenny satt och pluggade och jag nattade barnen. Enda tanken var egentligen att se ett avsnitt av "24" så att jag kan lägga den serien åt handlingarna. Började trampa och fick till två 5-minutersintervaller mot slutet. I övrigt var det mest snurra benen även om svetten rann. Måste se till att få lite mer flyt i träningen så det känns roligare. Inte nödvändigtvis att träna väldigt mycket mer, men att typ bestämma vissa dagar som träningsdagar. Då går det att mentalt förbereda sig lite mer och inte som nu ta det som det kommer. Men det är svårt, för barn somnar ju inte direkt på beställning alla dagar. Men helt klart är det bättre att få gå ner och snurra benen lite än inte alls.

Måste dessutom se över däckets spänning mot rullen, för watten i Trainerroad är lite väl höga denna säsong. Motståndet på trainern är detsamma som i våras så där felar det inte och däcktrycket är som alltid 8 bar. Så det borde vara rullen som ska spännas. Eller så ger jobbpendlingen med lågt däcktryck och barnsits en oväntad effekt.

Trainerkväll igen.

Gick ner i källaren och rev av ett pass på trainern och kollade på ett avsnitt "24" säsong 9. Har inte kollat klart den serien ännu, som har 12 delar denna gång, så det fick bli mitt sällskap. Värmde upp med lite musik på Spotify eftersom ett amerikanskt tv-serieavsnitt normalt sett är cirka 43 minuter långt. Behövdes alltså fyllas på med några minuter.

Började lätt och la på mer motstånd då och då. Det hann aldrig bli riktigt jobbigt, men svettig blev jag. Nu blir det ingen träning förrän möjligtvis på måndag då vi kommer hem från Norrland. Vi ska upp till Jennys föräldrar och sen vidare på söndag till Sundsvall och kolla inspelningen av Gladiatorerna. Det är ett av Hugos favoritprogram på TV så han lär bli rejält nöjd får vi hoppas. Kanske att jag hoppar upp på trainern när vi väl är hemma, men det är tveksamt. Att åka/köra 30 mil är rätt så jobbigt.

 

Trainer-premiär!

Igår satte jag ihop trainern och testade i några minuter. Idag blev det lite skarpare läge eftersom jag var ombytt och tänkte köra en lite längre stund. Det blev 45 minuter tillsammans med senaste avsnittet av The Walking Dead. Fokus låg helt klart på TWD så det blev lätta växlar och känna sig för hur det känns med kroppen. Planen är att köra två gånger i veckan för att hålla igång, sen får vi se vad det blir för pass. Stenhårda intervaller får vänta. Glo på tv-serie har jag ju gjort förut så det blir nog mer av den varan till en början. För att hänga med i handlingen vill man ju inte gärna sitta med lungorna på utsidan.

Nu jäklar måste jag i säng så det blir återhämtning också innan det blir avlämning av barn på dagis och skola på morgonkvisten.

Kors i taket!

Jag har inte varit i kyrkan, men faktiskt på F&S Huddinge för ett spinningpass med Spårvägen. Det blev inget av den varan i våras om jag minns rätt. Dagen till ära var Roger ledare eftersom ingen annan var tillgänglig. Jag tycker han fick till ett riktigt bra pass med variation och framförallt bra musik. Det är en av anledningarna till att jag börjat dra mig för att vara med på spinningen eftersom musiken allt som oftast brukar vara totalkass. Att riva av intervaller till nån rockig svensk dänga funkar helt enkelt inte. Uppslutningen var väl sisådär, men det är ju lite off-season och höstarna brukar dra mindre folk än vårarna. Tror vi var drygt 20 personer i måndags.

Min egen insats var väl ok. Det var uppvärmning, fyror, tvåor och slutligen ettor. Nånstans i mitten av ettorna dog jag men jag får ändå vara nöjd med tanke på att all träning legat nere sen mitten på juli. Det börjar väl bli dags att damma av trainern och få till lite kvalitativa pass för att komma igång så smått. Nästa säsong bjuder inte på några ambitiösa mål, vi får se vad det blir. Om det blir. Tror det blir mest rull i finväder.

Nästa vecka är det Simon Galle som håller i taktpinnen. Kanske dyker upp igen om motivationen finns där och det funkar hemma.

Roggan i sitt esse? Foto: Thomas Hugosson

Nära 100 mil nu...

Kom sent om sider på att jag faktiskt startat upp den här bloggen och att det kanske vore läge att uppdatera lite. Inte för att jag cyklat något sen senast fram tills nu, men ändå. Tanken bakom bloggen var från början och är fortfarande att det bara ska plitas ner något när det varit träning.

Anledningen till den stora träningsfrånvaron är helt enkelt att jag inte haft någon lust. När jag tränar vill jag att det ska vara roligt annars försvinner själva meningen med träning. Att det sen ofta är plågsamt att köra t.ex. intervaller är en annan femma, men efteråt ska det alltid kännas skönt plus att det inte tagit tid ifrån något annat som är av vikt idag, som familjen. Sommaren har varit full med familjeaktiviteter och när det dykt upp en lucka för att sticka ut med cykeln har jag ändå känt att det är hemma med barnen jag vill vara.

Nog om detta. I fredags var jag ledig från jobbet och hade under veckan tänkt på att det inte blivit så många träningsmil i år. Med fredagens pass på nära 13 mil har jag lyckats komma upp i 97 mil i år. Det var länge sen jag cyklade så lite på ett år, men ju större barnen blir ju mindre tid känns det som det blir för egen fri tid. Målet i fredags var att få till något på 10+ mil och det blev alltså aningens längre.

Cyklade ner mot Södertälje och sen vidare ner till Sorunda där jag styrde norrut mot Tungelsta. Där borde jag valt raka vägen hem via Västerhaninge men tog svängen över Årsta havsbad istället. Trött var jag redan nere i Sorunda, men sista biten hem från Huddinge gick i knapp styrfart kändes det som. Men nu efteråt känns det riktigt bra. Trodde tröttheten skulle komma tidigare och att jag skulle få korta ner sträckan rejält. Men förutom tröttheten var det inga andra fysiska problem annat än lite stelt i nacken och över delen av ryggen.

Nu får vi se om vädret slår över till total höstrusk eller om det håller i sig lite till så jag kan få till ett kortare pass om nån vecka när jag återigen har en ledig fredag. Vore gott att kunna kliva över 100 mil i år i alla fall innan trainersäsongen infinner sig.

 Bulle i Sorunda.

Värmeböja på södertörn.

Igår bjöds det upp till cykling i och med att Hugo var hos farmor och Maja hängde med Jenny till lekparken innan sängdags. Värmen har fullkomligt invaderat landet nu med temperaturer över 25 grader. Så jag styrde ner mot Södertälje och tänkte mig en klassisk Spårvägensväng så som de brukar se ut tidigt om våren. Väl i Södertälje skarvade jag på med Hallbacken och efter Rosenhill fortsatte jag mot Grindsjön istället för korta vägen hem. Så här i efterhand borde jag valt den korta vägen för efter extrasvängen och väl framme vid Pålamalm var jag riktigt sliten. Vet inte om jag cyklat så "långt" som jag gjorde igår det här året, är faktiskt tveksam. Jag har definitivt inte varit över 10 mil i år.

Eftersom jag varit lite förutseende hade jag med mig en bar i ryggfickan och den räddade mig nog från total väggning och jag lyckades ta mig hem relativt smärtfritt. Men något det absolut inte ska klagas på var vädret som var helt makalöst. Södertörn visade verkligen upp sig från sin bästa sida och det var nästan noll trafik ute. Förhoppningsvis kan de bli fler turer av den här varan innan sommaren är slut. Det ser rätt så lovande ut i alla fall två veckor framåt.

En kylig sommarkväll.

Rullade iväg till Spårvägens torsdagsträning idag, sen som vanligt, men ändå i tid med två minuter till godo. Uppslutningen var väl sådär och vi blev sex stycken som rullade runt Årsta Havsbad med fartsträckor för de som ville. Ingen verkade direkt sugen på att ta den länge vägen över Pålamalm och inte heller att ha lite högre tempo på fartsträckorna. Själv försökte jag trycka på lite men det märks att det varit dåligt med träning den senaste tiden. Inte lär det bli så mycket bättre heller eftersom sommaren innebär så mycket andra åtaganden att cyklingen får stå tillbaka.

Men det var skönt att komma ut och rulla i det fina vädret om än lite blåsigt. Och kallt. På väg hem från F&S frös jag faktiskt ganska mycket om armarna trots armvärmare. Inte ser det så mycket bättre ut på väderfronten framöver heller. Dagarna är ok, men kvällar, nätter och morgnar är på tok för kalla. Det går ju t.ex. inte sitta ute på kvällarna nu och knappt ha fönstret öppet för att det blir för kyligt.

Den här träningen var den sista ledarledda för "sommaren" och det återupptas någon gång i mitten på augusti igen. Lite sent kant jag tycka, men det har ju med semestrar och sånt att göra. Vill man ändå träna spontant är det bara slänga upp en blänkare på FunBeat så brukar det lösa sig och folk dyker upp. Så lite mer cykling ska det nog bli i sommar för det är ju trots all den bästa perioden för att just cykla.

 Foto: Thomas Hugosson

En ljuv sommarkväll.

Man kan nog inte påstå annat än att det är riktigt ljuvligt väder ute nu. Knappt någon vind och massor med sol och värme. Det enda som fattas är att få vara ledig istället för att harva på inomhus på jobbet. Men idag blev det lite egentid för träning efter nattning av dottern så jag stack ut och valde Årsta Havsbadssvängen igen. Har suttit på en stol ganska mycket idag så benen kändes inte så bra, men nu i efterhand ser jag att det gick typ samma lika som senaste gången och då kändes det betydligt bättre.

Mötte Roger, Tony och Robban på Ebbadalsvägen när jag var på väg ut och dom på väg hemåt. Det fick lite mer värme än mig för när jag svängde in på uppfarten hemma var det bara 15 grader. Känns konstigt att säga så, men på dagen var det upp emot 24-25 grader. Nu får vi se hur vädret artar sig och om det blir någon träning med Spårvägen på torsdag. Prognosen säger åska och massor med regn och det låter inte som väder för cykling.

 

Spurtskylten vid Årsta Havsbad.

 

Ebbadalsvägen x 6

Lite kaos hemma på eftermiddagen med en ledsen dotter och en sambo som fastnade i bilköerna. Men maten hann bli klar och vi hann äta middag. Dottern fick värktablett eftersom hon varit grinig hela dagen enligt dagis som valde att ringa oss strax före tre undrandes om vi kunde hämta tidigare. Och jag som slutar 15 lixom. Så det blev ju normal tid.

Kom fram till F&S Huddinge 18.31 så det var nästan i tid. Nio personer på plats och idag blev det intervaller på Ebbadalsvägen. Benen kändes inte riktigt pigga men de kändes faktiskt bättre och bättre efter varje intervall. Vi körde totalt sex intervaller där den första blev uppvärmning och den femte kördes solo. Resten körde vi tillsammans. Intensiteten på första halvan av sträckan som totalt är drygt 3,5km brukar vara rätt lugn och sen satsas det för spurten. Men idag var vi jämnstarka i gruppen så alla hängde med riktigt bra och ingen kunde rycka ifrån innan spurten. Spurten bryr jag mig inte om så den knep de andra.

Det blev en roligt och givande träning. Alternativet hade varit Årsta Havsbad med fartsträckor som jag normalt föredrar, men idag var nog Ebbadalsintervaller det rätta.

Bild: Thomas Hugosson

Sent runt Årsta Havsbad.

Dagen började med sovmorgon som förvisso kan vara rätt skönt, men jag föredra nog att kliva upp tidigt på helgerna även om det kan låta knäppt. Det tar en stund innan jag piggnat till ordentligt, men sen är det bara skönt att börja dagen stillsamt med frukost och lite radio. Lilltjejen är ju den i familjen som är morgonpiggast av oss alla men samtidigt är hon också väldigt lätt att ha att göra med. Hon hänger liksom bara med och fnular runt.

Resten av dagen fylldes med lite hemmapyssel och ett tre timmar långt besök på BMX-banan med barnen. När alla bestyr var klara och lilltjejen i säng så fanns det lite tid att sticka ut och cykla en sväng. Det blev återigen Årsta Havsbad eftersom det var nästintill vindstilla och en riktigt fin kväll, om än lite kylig. Mötte några cyklister men de flesta var nog redan klara för dagen.

Väl hemma checkade jag av FunBeat och läste att två Spårvägare kraschat i Nationaldags Fondot i Södertälje. Nu verkade det gått rätt bra med lite materiella skador skrubbsår, trasiga kläder och det andra vanliga. Men det verkar vara mycket krascher och sånt nuförtiden på motionslopp. Jag fattar inte riktigt det där med att tävla på motionslopp. Vätternrundan är ju en sak eftersom man då cyklar i grupp med ett mål att klara sig under en viss tid. Förutsatt att man cyklar i en grupp man känner och har tränat tillsammans med.

I övrigt har jag ingen förståelse för prestationshetsen med placeringar, tider och allt sånt på motionslopp. Vad är det som gör det så svårt för cyklister att istället vara med i riktiga tävlingar? Det finns ju en uppsjö med klasser där med och allt som krävs är en licens som inte kostar speciellt mycket. Är man dessutom med i en klubb så brukar de dessutom subventionera startavgiften. Kort sagt kan man vinna tävlingar och inte motionslopp.

Och just att tävla i motionslopp tror jag är en stor anledning till att det kraschas så mycket. Det är massa löst folk i som saknar kunskaper i att cykla i större grupper, som gärna vinglar till lite när de sträcker sig efter flaskan, inte gör tecken när de ska röra sig i klungan eller gärna bromsar häftigt istället för att bara rulla eller gå ut och ta lite vind. Det är klart att om man vill utsätta sig för extrem fara så är det ju upp till var och en, men det känns rätt korkat.

Cykelsporten är för de flesta redan dyr så att krascha och få en kolfibercykel förvandlad till kaffeved och kläder i trasor plus annat material trasig kan bli rätt så kostsamt även om en viss del kanske täcks av försäkringar. Både fysiska och materiella skador kan också i värsta fall förstöra en hel säsong. Så det känns som om mycket står på spel i detta motionstävlande.

 

Varmt som sjutton!

Värmen har verkligen kommit för idag vart det typ 27 grader varmt på dagen. Ska fortsätta några dagar till men det ger verkligen en skön försmak av att sommaren inte är allt för långt borta.

Var hemma med lilltjejen idag som skulle på kontroll på BVC.Tillsammans med besök på bilverkstad och lite annat så blev det ingen torsdagsträning med Spårvägen. Men det gjorde inte så mycket eftersom de skulle ha backträning. Men tanke på vädret så kändes en svalkade sväng runt Årsta havsbad mycket mer lockade. Så jag packade mig iväg ganska sent men var rätt skönt med lite lägre temperatur.

Hade pigga ben idag så det flöt på riktigt bra. Enda smolket i bägaren var en idiot som roade sig med att spruta spolarvätska i Västerhaninge. Funderar på att kolla upp bilen eftersom jag fick regnumret. Fattar inte vitsen med att terrorisera cyklister (eller andra medtrafikanter alls för den delen). I värsta fall får det bara en tråkig utgång med personskador.

 

Det där med Södertälje då...

Kan man cykla för många gånger till Södertälje? Förmodligen inte, men de tre senaste gångerna jag tagit mig ut och cyklat har det varit Södertälje som blivit besökt. Jag klagar absolut inte, även om vinden på gamla riksettan ibland kan driva en nästan till vansinne. Det blåser lite hur som helst där och vrider och vänder lite som det vill.

Vägbanan är det inte heller något att klaga på. Det är vid Rönninge-avfarten och strax innan rondellen i Södertälje som det är riktigt uselt, men det handlar bara om några hundratalet meter. Inga direkta backar heller utan det böljar mer upp och ner utan att det märks. Så det är lätt att komma in i ett bra "flow" och det är ofta jag sett tempocyklister susa fram och tillbaka på den cirka 1,5 mil långa sträcka det är mellan Hallunda och Södertälje.

Idag var det sommarväder men eftersom jag stack ut så sent missade jag solen och den högsta värmen, men det räckte med armvärmare och vindväst enbart ner till Hallunda. Hade bra ben idag så det var bra fart och stundtals bra tryck. Inte heller lika trött i benen som de senaste gångerna trots att det idag kändes tuffare än tidigare. Kanske slipper krypkörning till jobbet imorgon med totalt döda ben.

Södertälje igen då.

Åter helg och tid för lite cykling. Mellan allt misärväder så bjöd söndagens förmiddag på uppehåll. Ena barnet sov, det andra roade sig med datorn och sambon fick tid för sitt så jag stack ut på en tvåtimmarsrunda. Det ungefär vad som hinns med dagar som dessa. Då blir det tid för annat också utan att behöva stressa. Alternativen är inte så många och Södertälje fram och åter brukar ta i runda slängar två timmar. Årsta havsbad finns ju också som alternativ, men det lockade inte idag.

Inte så blåsigt idag så det kändes som mer fokus kunde spenderas på att generera fart än att övervinna vinden. Skönt för pannbenet också att slippa se låga hastigheter trots att man vet att det är massiv motvind och inte strejkande ben. Hände väl inget speciellt utan det var mest skönt att komma ut som vanligt.

Väl hemma kunde jag fylla på depåerna med banankaka och lite senare med kladdkaka. Inte så dum dag faktiskt. Hann ju med massa annat också för den delen.

 

Det susar i säven.

Första gången på tre veckor som det blev tid för cykling på helgen. Funderade först på att sticka ut på förmiddagen och sköta affärsbesök och dylikt på eftermiddagen men vände på steken istället. Borde inte gjort så, för när jag var redo att sticka och öppnade ytterdörren möttes jag av snöfall. Bara gå in igen och byta vindväst mot jacka. Borde inte gjort det heller eftersom det bara tog några kilometer innan det var helt torra vägbanor och solsken. Så det blev lite svettigare än tänkt på klädfronten.

Vinden var kaos på eftermiddagen mot förmiddagens mildare variant. Hade gärna sluppit nordlig vind eftersom jag valde att ta mig ner till Södertälje och tillbaka. Hade mot- och kantvind i princip hela vägen vilket mentalt oftast är rätt tufft. Är det bara motvind brukar det alltid kännas som en bra belöning när det till slut vänder och man kan susa fram i lite högre hastigheter utan större ansträngning. Återigen lustigt när jag sa att jag blir borta i max 2 timmar och svänger in på uppfarten och stänger av cykeldatorn på 2 timmar 17 sekunder. Nästa gång måste jag även se till att klämma in en kilometer extra så jag kommer över 6 mil på den här rundan.

Ingen eld...

Men väl ett kortare kvällspass eftersom ingen i familjen ville gå iväg och kolla majbrasa. Kanske lika bra det eftersom det började småregna kort efter att jag stuckit ut. Blåste gjorde det också, så det gällde att hålla i styret ordentligt. Tanken var först att köra ner till Södertälje och tillbaka, men de svarta molnen gjorde att jag cyklade ut mot Ebbadalsvägen där vi brukar köra intervaller på torsdagsträningarna. Sen vek jag av mot Länna och cyklade via Farsta och Stuvsta tillbaka hem igen. Dryga fyra mil blev det vilket känns helt ok. Dessa dagar är jag glad att jag ens kommer ut och kan cykla.

Vi får se om det blir någon torsdagsträning med Spårvägen imorgon eftersom vädret inte ser alltför lovande ut. Snöblandat regn har det pratats om under natten och morgonen, sen ska det visst bli bättre. Men frågan är hur mycket det hinner torka upp till kvällen. Vi får se, för det hänger lite på vad vi ska göra i familjen också.

 

Kylig Havsbadsrunda.

Som vanligt på torsdagar blev det klartecken från chefen här hemma och jag kunde rulla iväg till Spårvägens torsdagsträning. Samling vid F&S Huddinge och sen en planerad tur runt Årsta havsbad med ett gäng fartsträckor. Vi blev väl strax över tio personer idag och även om vi inte var jämnstarka så var alla tillräckligt starka så det blev minimala stopp vid återsamlingarna efter fartsträckorna.

Min egen insats idag var helt ok. Det känns som det är på rätt väg även fast det som tidigare nämnts inte finns några mål med årets cykling. Jag höll mig rätt anonym på fartsträckorna och låg mest långt bak, så det blev att täppa luckor när framförvarande tog slut. Skulle behöva lite mer rullpass så kommer det nog kännas ännu bättre.

Dagens höjdpunkt blev älgobservationen på Ebbadalsvägen när vi rullade hemåt. Solen på väg ner och två älgar som springer över ett fält, det blev nästan magiskt. Det enda som fattades ikväll var värmen för så fort solen försvann blev det riktigt kyligt. Klädvalet för egen del var perfekt, men några hade på tok för lite kläder så där blev det nog extra långa duschar hemma för att tina upp.

I helgen ska det bli kalasväder så jag hoppas kunna sticka ut på söndagen en lite sväng och lufta mig själv och racern. Lördagen är fullbokad så där blir det 100% familjeaktiviteter.

 

Vår & förkylning

Idag peakade termometern kring 16-17 grader när jag skulle hem från jobbet. Lite smått avis på alla som haft förmånen att vara ute och cykla i kortkort dag. Jag har haft långledigt under påsken med besök hos svärföräldrarna och nu idag tyvärr jobb. 

Senast det tränades var i torsdags då vi körde intervaller på Ebbadalsvägen. Vi hann med fyra stycken tror jag eftersom det mörknar vid 20-tiden så hinns det inte med fler. Intervaller och intervaller, det är snarare lugnt och fint i några kilometer innan tempot höjs något för att sen avslutas med en spurt. I träningsväg ger det säkert något, men det blir mer något av en tävling. Det känns tyvärr mest så nuförtiden på torsdagsträningarna, att det tävlas mot varandra snarare än att man tävlar mot sig själv. Men det är ändå kul för den sociala biten att träffa de andra Spårvägarna då och då.

Nu under påsk har det annars blivit noll träning. I fredags vaknade jag med snor i hela andningsapparaten, så att ta med cykeln och cykla de sista dryga tio milen upp till svärföräldrarna var bara att glömma. Därför blev det heller inte någon cykling hemåt, fast kanske lika bra eftersom det var lite besvärlig trafik på hemvägen. Inte så kul för min sambo att eventuellt fastna i någon kö med två barn i baksätet som vill ha uppmärksamhet. Snoret sitter hursomhelst kvar så nu siktar jag på att vara 100% tills på torsdag istället.

Blåsigt runt Bornsjön.

Fick loss lite tid på eftermiddagen idag efter att ha spenderat nära två timmar på Älvsjös BMX-bana med grabben och lilltjejen. En på cykel, en i barnvagn. Båda trötta när vi kom hem så jag passade på att ge mig ut på en kortare vända innan middagen. Vädret var halvklart med massa vind så det blev stundtals rätt slitsamt i motvinden. Efter ungefär halva rundan kom medvinden och det gick med lätthet att susa fram i över 40 km/h.

Sparsamt med andra cyklister ute, men jag antar att om de inte avskräckts av blåsten så hade de nog redan avverkat sina rundor och satt nu framför tv'n och följde Paris-Roubaix. Själv såg jag delar av sammandraget på Eurosport senare på kvällen.

Dagens sväng blev runt Bornsjön som jag egentligen är rätt less på sedan länge, men tidsmässigt är det en bra runda om man inte har så mycket tid. Cirka 4,5 mil och det tar typ 1½ timme oftast. Inte blir det bättre av att asfalten nu är riktigt dålig, får hoppas att de fixar till den ordentligt framöver. Men det var skönt att komma ut i friska luften och att få bli lite trött!

Kyliga backintervaller.

Idag stod årets första torsdagsträning med Spårvägen. Lätt stressad och som vanligt ute i sista sekunden kom jag ändå fram till samlingen vid F&S i Huddinge några minuter efter 18.30. Jag tror vi blev 11 stycken som susade iväg bort mot Sundby Gård på en kort uppvärmning innan vi vände tillbaka igen och tog oss an "LG-backen".

Upplägget var att köra tre intervaller och sedan ha en kort återsamling. Sen tre intervaller igen och en kort återsamling. Vi avslutade med en intervall till plus en sväng uppför den backen man normalt susar ner för. Jag har ingen aning hur lång tid vi höll på, men jag var hemma igen strax innan klockan 20.00. Lagom för att lägga grabben i tid med andra ord.

Det var inte helt fel att äntligen får komma ut på årets första sväng med racern. Lite kallt och blåsigt, men jag klädde mig perfekt så det kändes ändå ok. Formmässigt kändes det också bra, det känns som timmarna på trainern gjort någonting i alla fall. Nu får vi se om det blir någon kortare sväng till helgen eftersom det ska vara grymt bra väder, men det finns mycket annat som ska hinnas med också. 

På banan igen!

Två veckors vila har förmodligen gjort gott både för kroppen och för sinnet. Första veckan var jag lite småkrasslig som till slut resulterade i en hosta som satt kvar en bit in i andra veckan då jag varit hemma med dottern som har vattkoppor. Under den veckan har jag ändå inte känt mig direkt motiverad att träna alls. Det är det fina med att inte ha några egentliga mål för säsongen - ingenting känns stressande. Hade det varit t.ex. VR inplanerat hade ångesten genast gjort sig påmind att det måste tränas. Nu slipper jag det och jag kan inte påstå att jag saknar vare sig ångesten eller VR.Nu kan jag mer fokusera på att det ska vara roligt att träna igen.

Igår kväll kändes återigen kul att träna. Blev 4x10 intervaller med 3 minuters vila mellan. Kollade Ronde Van Vlaanderen och lyssnade på ASOT 656. Spännade upplösning! Körde två intervaller på tröskel och sen två på 10W högre. Rejält trött efteråt och med något högre puls än normalt, men det var väl att vänta efter lite uppehåll. 

Nu ser vi framåt och med lite tur har det blivit bättre väder till senare i veckan så det går att vara med på spårvägens torsdagsträning som ska dra igång denna vecka. För just nu pissar regnet ner utanför fönstret. Ny kedja och kassett år på ingång så det blir nytt och fräscht redan från börja.

När pannbenet sviker.

Tidig uppstigning idag eftersom min kära sambo tagit de två senaste dagarna. Det blev lite sent igår så det tog mer än halva förmiddagen innan jag började komma i fas. Då hade jag och barnen hunnit med att vara ute en sväng och grabben fick komma iväg till BMX-banan och trampa runt lite. Lite fix blev det hemma innan vi åkte iväg på lite ärenden. Även fast det varit en lugn söndag var det inte 100% pepp att hoppa upp på trainern för lite intervaller.

Körde samma variant som senast: 4x10 minuter, 2 minuter vila mellan varje, ökning med 10W per intervall. Funkade hyffsat de tre första, men på den fjärde kände jag att det inte skulle hålla att öka effekten och hålla ut i tio minuter. Så jag fortsatte med samma effekt som den tredje men det var med nöd och näppe att jag höll ut. Tendens till spykänsla mot slutet, men det visar å andra sidan att jag tagit i lite, eller hur?

Kollade Milan-San Remo som gick av stapeln idag. Spännande blev det och imponerande att se hur de far fram i alla skarpa kurvor under de blöta förhållandet som rådde. Själv har jag aldrig fått uppleva att gå omkull i vått väglag. Faktiskt bara vurpat en gång och det var på VR för några år sedan i låg fart. Då behövde jag inte ens syna asfalten, utan jag landade helt sonika på en annan gubbe, han som orsakade kraschen faktiskt. Så det blev en mjuklandning och både jag och cykeln klarade oss. 

Gubben då? Jo, han klarade sig fint också.

Årets mål.

Ja, vad är årets mål? Tidigare år har Vätternrundan varit ett stor mål, men det är det slut med nu tack och lov. För långt, för farligt, för mycket av allt det som egentligen gör att man efteråt känner sig less på cykling när det borde varit tvärtom. Dessutom ligger det i början av säsongen så eventuella mål borde snarare ligga längre fram. Fast i år är det tveksamt om det blir några motionslopp alls. Känner att jag varken har tid eller lust med det.

Så målen blir mer inriktade på att få ihop många träningspass och så många mil som möjligt. Det är ju ett ständigt pusslande för att få ihop det hela med familjen. Det känns t.ex. inte helt ok att sticka iväg varje söndag på Spårvägens söndagstur och vara borta hela dagen. Det är redan så lite tid att umgås med barnen så det gäller att vårda den tid som finns. Samtidigt som det måste finnas utrymme för lite egentid. Så årets mål är att få så mycket tid i sadeln som det tillåts.

Nu ikväll blev det återigen egentid för träning. Körde TR-passet Gayley med 4x8 minuters intervaller och 4 minuters vila mellan varje. Kändes fint hela vägen och jag la på 10W på varje intervall. Hade varit önskvärt med högre kadens på sista intervallen, men det är lite svårt att få till med TR ibland. Finns tendens att hamna antingen för högt eller för lång ibland eftersom man bara kan korrigera motståndet med cykelns växlar. Så nu blev det cirka 90 istället för typ 105 vilket är aningens för högt för mig.

Efter första intervallen fick jag besök av grabben som behövde en dusch för att bli av med lite kliande från sina vattkoppor. Han såg rätt förvånad ut och jag undrar om han sett mig på trainern någon gång faktiskt. Dessutom gjorde jag misstaget att köra torktumlaren (jag sitter i vår tvättstuga) strax innan vilket resulterade i ett väldigt varmt rum. Det gör jag inte om.

 

Jobbhelg och jobbiga intervaller.

Tidig uppstigning idag för jobb. Tacksamt att ha med sig grabben som älskar att få hänga med farsan till jobbet och hjälpa till. Det förgyller helt klart dagen och gör den mindre tråkig för vem tycker egentligen det är roligt att jobba på helger? Men vi hade kul idag som vanligt och hade saker att göra så det kändes lagom.

På kvällen blev det ett trainerpass och jag hade känt mig lite sugen att testa 2x20 minuter på tröskel efter att ha kört kortare intervaller sen tidigare. Första intervallen kändes riktigt bra och jag bestämde mig för att lägga på lite mer motstånd och se om det skulle funka hela vägen. Så blev inte fallet och efter 5 minuter kändes det jobbigt och när det närmade sig 10 minuter kändes det solklart att det inte skulle funka i ytterligare 10 minuter. Så jag vred ner motståndet till samma som under första intervallen och kunde slutföra det hela på ett bra sätt. Rejält mosig efteråt men ända med en skön känsla att det det var rätt att sänka motståndet för annars hade jag nog fått stoppa efter max fem minuter till. Hade inte funkat att köra på pannben idag tyvärr.

Men intensiteten i sig kändes bra så jag ska testa med kortare intervaller framöver och kanske går det att till slut öka och klara längre och längre intervaller. Men nu hägrar sängen för annars tar jag mig inte upp ur sängen imorgon

 

Pannkakor, trötthet och intervaller.

Idag hade jag inte med någon matlåda till jobbet som brukligt. Därför blev ett besök på personalrestaurangen som serverade pannkakor eftersom det är torsdag. De har jäkligt goda pannkakor så det vara bara att börja skyffla in. När jag var klar hade jag fått i mig 20 stycken tillsammans med sylt och grädde. Inte rekord eftersom jag klarat 23 stycken förut, men ändå. Till middag blev det lite fisk och potatis så mat har det inte varit någon nöd på dag.

Natten var rätt jobbig eftersom dottern vaknade stup i ett och var orolig. Så sömnen blev inte den bästa och därför kände jag mig inte så motiverad att bege mig ner i källaren och riva av ett trainerpass. Lyckades nicka till i soffan strax innan det var dags att lägga grabben. Men som vanligt släpper det när jag väl sitter på cykeln och det var bara att börja svettas. Körde TR-passet Starr King igen med 3x15 minuters intervaller på tröskel med 5 minuters vila mellan varje. Hittade Strade Bianche 2014 på YouTube så det blev kvällens sällskap tillsammans med lite musik i hörlurarna. Kändes riktigt bra även fast sista intervallen var rejält tung mot slutet.

Imorgon är det planeringsdag på jobbet så det bjuds på lunch i personalmatsalen. Varje fredag bjuds det på efterrätt i form av äppelkaka, marängswiss eller dylikt. Så vi får se hur mycket jag lyckas skyffla i mig då.

Spårvägens måndagsspinning.

En av fördelarna med att vara medlem i Spårvägens CF är tillgången till gratis spinningpass en gång i veckan på F&S Huddinge. Eller egentligen två gånger eftersom ungdomarna har ett pass på torsdagar. På båda passen gäller först till kvarn så det går oftast inte att komma såsandes 10 minuter innan det drar igång. Idag var det precis fullt hus och ingen behövde vända i dörren. Senast jag var med på spinningen var för över två år sedan, men det var kul att få se både nya och gamla ansikten.

Passet kändes lite ostrukturerat och inte blev det bättre av att jag återigen kände mig ganska omotiverad. Men det var svettigt och för all del roligt att träna lite mer socialt än det varit den senaste tiden med trainer hemma i källaren. Jag lyckades dessutom glömma pulsbandet hemma så det blev till att köra unplugged.

Nu blir det vila tills på torsdag, så får vi se vad det blir i trainerväg då.

Dax för BMX och kvällsintervaller

Riktigt fint väder idag! Jag kan inte låta bli att avundas de som haft möjligheten att nöta lite asfalt idag, trots den bitvis hårda vinden. Själv ligger jag nog en bit ifrån att ta mig ut, det får bli när Spårvägen drar igång med sina torsdagsträningar i början på april. Innan dess är det trainer i källaren som gäller, vilket i och för sig inte gör mig så mycket. Mornar och kvällar är fortfarande ganska kyliga så de känns inte så lockande att sticka ut och träna med ett rejält lass kläder på sig som sedan efterhand måste skalas av.

Grabben lyckades få punka på sin 16" cykel för ett tag sedan och idag såg vi till att det blev lagat. Det är tur att det inte är lika omständigt att byta slang på en lvg-cykel, annars vete sjutton om cykling hade varit så lockande. Det kändes som om halva cykeln behövde demonteras innan bakhjulet kunde tas loss. Sen reversera allt igen, suck. Men vi hann med en sväng till Älvsjös BMX-bana så grabben fick cykla av sig lite.

På kvällen blev det 4x10 minuter strax under tröskel med 3 minuter vila mellan varje intervall. Lyssnade på ASOT 653 och kollade Eneco tour 2013 etapp 7. Kändes lite jobbigt att hålla uppe kadensen trots att det inte var något fel på orken. Benen ville inte snurra på så fort idag. Men svettigt blev det som vanligt och jag kunde efteråt belöna mig med sambons excellenta risgrynskaka med saftsoppa.

 

Mera VAB och 3x15 intervaller

Eftersom dottern är så pass krasslig blir det VAB resten av veckan och vi passade även på att besöka Vårdcentralen som inte gav mer än vi redan visste: en vanlig förkylning. Men ändå värt att kolla om det rör sig om virus eller bakterie. Så återigen blev det en lugn dag med en lite längre promenad till posten för paketuthämtning.

På kvällen blev det intervaller på trainern och jag velade ett tag på om jag skulle köra 2x20 eller 3x15. Jag valde det senare och YouTube-sällskap ikväll blev Omloop Het Nieuwsblad 2014. I musikväg föll det på Armin Van Buurens "Universal Religion Chapter 7".

Jobbigt blev det men ändå fullt hanterbart. Hade typ samma känsla som senast när jag körde 4x10 minuter. De fem extra minutrarna per intervall märktes inte direkt fast å andra sidan var det 3 minuter mer vila per intervall denna gång.

När jag satt där svettandes och kollade på OHN slog tanken mig hur grisigt det är på vägarna nu på våren. Grisiga vägar betyder omfattande cykelvård när man kommer hem vilket inte är så kul alla gånger. Jag kan inte påstå att jag är en solskenscyklist, lite skit får man tåla för annars kommer man aldrig ut under vårar och höstar. Men med tanke på den milda vinter som varit borde det inte vara så skitigt ute, några dagar med rejäla skurar borde tvätta borde det mesta från vägarna.

Om man frågar mig när det är som bäst att vara ute och cykla säger jag utan att tveka en supertidig helgmorgon på sommaren när det är ljummet och fuktig luft med massa dofter. Då är man ensam, det är tyst och stilla och man kommer hem i lagom tid för att kunna göra andra dagsaktiviteter med familjen.

Första inlägget + trainerpass

Funderade för några dagar sen på om det inte vore kul att skriva lite mer om min träning än vad som normalt skrivs på t.ex. FunBeat. Där blir det oftast något kortfattat och sen är det bra med det. Så, nu är bloggen skapad och vi får se var det hela slutar.

Igår slutade det i alla fall med att jag blev rejält trött efter en timme på trainern. Körde som vanligt en pass i TrainerRoad. Kortfattat kan man beskriva det som att man kopplar ihop sin fart/kadenssensor och/eller sin pulsmätare med datorn via en USB-sticka. Sen har man ett program installerat på datorn som visar alla nödvändiga siffor att förhålla sig till: Kadens, Watt, Puls etc. Är man som jag lite dålig på att sätta ihop träningspass så finns det hundratals färdiga att välja helt utifrån vad man vill träna. De flesta pass har instruktioner som visas på skärmen och det finurliga är att man samtidigt kan sitta och titta på film eller liknande. Helt klart bättre än enbart musik i hörlurarna och att stirra in i en vägg. Själv brukar jag kombinera Spotify med att kolla nått cykellopp på YouTube.

Att jag fastnat för TrainerRoad är också för att man kan träna utifrån effekt och inte som jag gjort tidigare utifrån puls. Pulsträning är lite vanskligt eftersom det kan bero väldigt mycket på dagform, därför är effekt bättre i det avseendet. Nu levererar ju TrainerRoad ful-watt så det kan diffa så mycket som +-30 "riktiga" watt. Men samtidigt ger det ändå ett konstant utgångvärde om man håller däcktryck och spänningen mot trainerrullen lika hela tiden.

Igår blev det 60 minuter träning med TR-passet Lamarck. Uppvärmning, sen 4x10 minuter på tröskel med 2 minuters vila mellan varje intervall, sist kort nedvarvning. Kollade Paris-Nice 2013 etapp 4 samtidigt och lyssnade på A State Of Trance 651. Flöt på bra och jag hade betydligt lägre puls än förra gången jag körde detta pass. Då även med lägre watt. Idag är det lite trötta ben men eftersom jag är hemma med dottern som är sjuk så går det ju att ta det lite lugnt.