Som vanligt på torsdagar blev det klartecken från chefen här hemma och jag kunde rulla iväg till Spårvägens torsdagsträning. Samling vid F&S Huddinge och sen en planerad tur runt Årsta havsbad med ett gäng fartsträckor. Vi blev väl strax över tio personer idag och även om vi inte var jämnstarka så var alla tillräckligt starka så det blev minimala stopp vid återsamlingarna efter fartsträckorna.
Min egen insats idag var helt ok. Det känns som det är på rätt väg även fast det som tidigare nämnts inte finns några mål med årets cykling. Jag höll mig rätt anonym på fartsträckorna och låg mest långt bak, så det blev att täppa luckor när framförvarande tog slut. Skulle behöva lite mer rullpass så kommer det nog kännas ännu bättre.
Dagens höjdpunkt blev älgobservationen på Ebbadalsvägen när vi rullade hemåt. Solen på väg ner och två älgar som springer över ett fält, det blev nästan magiskt. Det enda som fattades ikväll var värmen för så fort solen försvann blev det riktigt kyligt. Klädvalet för egen del var perfekt, men några hade på tok för lite kläder så där blev det nog extra långa duschar hemma för att tina upp.
I helgen ska det bli kalasväder så jag hoppas kunna sticka ut på söndagen en lite sväng och lufta mig själv och racern. Lördagen är fullbokad så där blir det 100% familjeaktiviteter.
Idag peakade termometern kring 16-17 grader när jag skulle hem från jobbet. Lite smått avis på alla som haft förmånen att vara ute och cykla i kortkort dag. Jag har haft långledigt under påsken med besök hos svärföräldrarna och nu idag tyvärr jobb.
Senast det tränades var i torsdags då vi körde intervaller på Ebbadalsvägen. Vi hann med fyra stycken tror jag eftersom det mörknar vid 20-tiden så hinns det inte med fler. Intervaller och intervaller, det är snarare lugnt och fint i några kilometer innan tempot höjs något för att sen avslutas med en spurt. I träningsväg ger det säkert något, men det blir mer något av en tävling. Det känns tyvärr mest så nuförtiden på torsdagsträningarna, att det tävlas mot varandra snarare än att man tävlar mot sig själv. Men det är ändå kul för den sociala biten att träffa de andra Spårvägarna då och då.
Nu under påsk har det annars blivit noll träning. I fredags vaknade jag med snor i hela andningsapparaten, så att ta med cykeln och cykla de sista dryga tio milen upp till svärföräldrarna var bara att glömma. Därför blev det heller inte någon cykling hemåt, fast kanske lika bra eftersom det var lite besvärlig trafik på hemvägen. Inte så kul för min sambo att eventuellt fastna i någon kö med två barn i baksätet som vill ha uppmärksamhet. Snoret sitter hursomhelst kvar så nu siktar jag på att vara 100% tills på torsdag istället.
Fick loss lite tid på eftermiddagen idag efter att ha spenderat nära två timmar på Älvsjös BMX-bana med grabben och lilltjejen. En på cykel, en i barnvagn. Båda trötta när vi kom hem så jag passade på att ge mig ut på en kortare vända innan middagen. Vädret var halvklart med massa vind så det blev stundtals rätt slitsamt i motvinden. Efter ungefär halva rundan kom medvinden och det gick med lätthet att susa fram i över 40 km/h.
Sparsamt med andra cyklister ute, men jag antar att om de inte avskräckts av blåsten så hade de nog redan avverkat sina rundor och satt nu framför tv'n och följde Paris-Roubaix. Själv såg jag delar av sammandraget på Eurosport senare på kvällen.
Dagens sväng blev runt Bornsjön som jag egentligen är rätt less på sedan länge, men tidsmässigt är det en bra runda om man inte har så mycket tid. Cirka 4,5 mil och det tar typ 1½ timme oftast. Inte blir det bättre av att asfalten nu är riktigt dålig, får hoppas att de fixar till den ordentligt framöver. Men det var skönt att komma ut i friska luften och att få bli lite trött!
Idag stod årets första torsdagsträning med Spårvägen. Lätt stressad och som vanligt ute i sista sekunden kom jag ändå fram till samlingen vid F&S i Huddinge några minuter efter 18.30. Jag tror vi blev 11 stycken som susade iväg bort mot Sundby Gård på en kort uppvärmning innan vi vände tillbaka igen och tog oss an "LG-backen".
Upplägget var att köra tre intervaller och sedan ha en kort återsamling. Sen tre intervaller igen och en kort återsamling. Vi avslutade med en intervall till plus en sväng uppför den backen man normalt susar ner för. Jag har ingen aning hur lång tid vi höll på, men jag var hemma igen strax innan klockan 20.00. Lagom för att lägga grabben i tid med andra ord.
Det var inte helt fel att äntligen får komma ut på årets första sväng med racern. Lite kallt och blåsigt, men jag klädde mig perfekt så det kändes ändå ok. Formmässigt kändes det också bra, det känns som timmarna på trainern gjort någonting i alla fall. Nu får vi se om det blir någon kortare sväng till helgen eftersom det ska vara grymt bra väder, men det finns mycket annat som ska hinnas med också.
Två veckors vila har förmodligen gjort gott både för kroppen och för sinnet. Första veckan var jag lite småkrasslig som till slut resulterade i en hosta som satt kvar en bit in i andra veckan då jag varit hemma med dottern som har vattkoppor. Under den veckan har jag ändå inte känt mig direkt motiverad att träna alls. Det är det fina med att inte ha några egentliga mål för säsongen - ingenting känns stressande. Hade det varit t.ex. VR inplanerat hade ångesten genast gjort sig påmind att det måste tränas. Nu slipper jag det och jag kan inte påstå att jag saknar vare sig ångesten eller VR.Nu kan jag mer fokusera på att det ska vara roligt att träna igen.
Igår kväll kändes återigen kul att träna. Blev 4x10 intervaller med 3 minuters vila mellan. Kollade Ronde Van Vlaanderen och lyssnade på ASOT 656. Spännade upplösning! Körde två intervaller på tröskel och sen två på 10W högre. Rejält trött efteråt och med något högre puls än normalt, men det var väl att vänta efter lite uppehåll.
Nu ser vi framåt och med lite tur har det blivit bättre väder till senare i veckan så det går att vara med på spårvägens torsdagsträning som ska dra igång denna vecka. För just nu pissar regnet ner utanför fönstret. Ny kedja och kassett år på ingång så det blir nytt och fräscht redan från börja.
