Trodde att det var slut med landsvägscyklingen för i år, men i fredags när jag hade ledig dag kunde jag inte låta bli racern. Hade tänkt köra en kortare sväng med crossen, men det var så pass torrt och varmt ute att racern lockade mer. Cyklade ner till Södertälje och tillbaka via Bornsjön i ett förhållandevis lugnt tempo. Dels har jag varit sjuk nyligen men mest är jag klen på grund av obefintligt med träning så därför blev tempot som det blev. Men det var skönt att komma ut i friska luften och njuta av höstens alla färger. Nu får jag ta tag i cykelrengöring och damma av trainern så jag kan starta upp med inneträningen på kvällstid.
Idag var jag iväg och inhandlade ett par vintercykelbyxor och nya tjockare vår/höst-handskar. Brallorna verkar riktigt varma så de får vänta tills tempen kryper ner kring nollan annars kommer jag svettas ihjäl. Egentligen behöver brallorna inte vara så varma, huvudsaken är att de är vindtäta. Men om jag kommer ut på längre rundor i vinterväder kan de nog vara bra att ha. Velar fortfarande om även vinterskor med clips vore nått att ha. Är lite harig att klicka fast mig när det är halt ute, men samtidigt kan det vara skönt med rejäla skor som funkar även under vår/höst när det är kyligt ute. Vi får se, ska fundera lite mer.
Med kallare väder i antågande och ledig dag igår så kändes det lite som nu eller aldrig att få till en landsvägsrunda på över tio mil. Cykling i år har det varit dåligt med och när jag kollade efter fick jag det till sex pass. Det är riktigt dåligt. Den enda anledningen är egentligen att jag inte haft lust för tid har absolut funnits att sticka ut en liten sväng då och då. Vädret i sommar var ju inte så kul och det var knappt några riktigt varma kvällar. Det har nog spelat in också.
I söndags kollade jag upp en sväng på över tio mil så jag inte skulle gå på samma mina som förra året när jag hamnade i ungefär samma situation. Då blev det 3 mil längre än tänkt och riktigt jobbigt att ta sig hem. Stack iväg efter att jag lämnat barnen i skola respektive dagis. Nordliga vindar så det gick fort ner mot Ösmo. Svårt att hålla igen då när det flyter på bra, lätt att glömma att samma vind hamnar på näsan senare.
Fick kantvind i Ösmo och motvind i Sorunda där jag stannade och käkade en banan. Men jag nötte på och när jag närmade mig Rosenhill började jag fundera på fika eller inte. Bestämde mig för fika och det var nog ett klokt beslut. Cola, kaffe, bulle och dammsugare och lite vila innan det var dax igen. Lite snällare vind mot Södertälje men väl framme tog den mesta orken slut. Tog den andra bananen och fick tillbaka lite kraft som räckte fram till Norsborg. Därifrån blev det långsamt hemåt. Nästan 4 timmar blev det och drygt 11 mil.
Hade inget att klaga på egentligen. Att orken skulle tryta förr eller senare visste jag. Frågan var bara när och hur långt hemifrån. Kondisen kändes bra så den är nog inte så eftersatt. Nu gick det i 29km/h i snitt så det var inga problem. Säsongen för landsväg för väl anses som avslutat och efter grundlig cykelrengöring hamnar den i trainern och så får det bli bättring på träningsfronten. Ska försöka komma iväg på Spårvägens måndagsspinning också när det funkar.
Imorse vaknade jag runt klockan 6 och var rätt pigg. Hade redan igår kväll funderat på om det inte skulle kunna bli lite cykling i ottan för att sen ha tid kvar till andra åtaganden resten av dagen. Försökte vara tyst som en mus, men dottern är lättväckt och väl vaken somnar hon sällan om. Bytte om, hällde i mig lite fil för att ha något i magen och stack sen iväg. Bara grabben sov fortfarande, men sambon hade sin sovmorgon igår så....
Satte av ner mot Södertälje för den vanliga gamla vändan som brukar ta cirka två timmar. Konditionen är som sagt inte vad den var för två månader sen så pulsen låg väldigt mycket högre än normalt. Men det kändes ändå inte ansträngt och planen var att ligga på lite men ändå inte pressa för mycket.
I Salem kom det några droppar regn och det var i princip obefintligt med trafik. Mötte en cyklist på vägen tillbaka från Södertälje och sen en spårvägare på Mickelsbergsvägen som jag antar var på väg till samlingen 09.00 vid Källbrink.Hela rundan tog två timmar och några minuter så jag var hemma till 08.30 ungefär. Hela dagen kvar för annat med andra ord.
Ibland blir det korta uppehåll från cyklingen, ibland blir de lite längre. Denna gång blev det typ 2½ månad nästan. Med tanke på först delen av sommaren där en vecka var schysst och resten kass så känns det inte så farligt om man ser det så. Men ser man till hur mycket kondition och muskler som försvinner blir det lite tråkigare.
Vädret idag var rätt ok. Det småduggade från 16-tiden fram till 18-tiden men jag hade redan bestämt mig för att haka på Spårvägenträningen denna kväll. Backintervaller i Masmobacken är rätt ok. Inte så lång backe och inte så tuff lutning heller. Bara rakt upp också och inga svängar. Gjorde mig i ordning och tänkta rulla direkt till backen för att få lite mer tid att spela med. Allt var klart, men jag fick inte i nån luft i backdäcket. Efter lite trixande så tog jag bort ventilförlängaren och kunde komma åt ventilen som förmodligen rostat fast med tanke på min cykelfrånvaro i sommar. Sen var det bara pumpa.
Kom fram och mötte nästan direkt hela gänget. Vi satte igång och det kändes riktigt bra under de två första intervallerna. Började fundera på om jag verkligen tappat speciellt mycket. Sen rullade vi bort och skulle cykla upp för en cykelbana som går mellan husen borta vid stora Masmobacken. Där fick jag kvittot på att det nog inte var så bra som jag först trott. Höll på att omkomma och efter vi nått toppen återhämtade jag mig nog inte riktigt igen.
När vi var klara rullade jag med bort mot Huddinge och det var riktigt jobbigt att ens komma in på hjul längs med Glömstavägen. Blev räddad av ett rödlyse vid avfarten till Huddinge Sjukhus. Sen blev det cykling hemåt genom Snättringe och jag tog en extra sväng bort mot E4 innan jag slutligen kom hem. Riktigt trött. Men roligt.
På måndag är föräldraledigheten över och det är tillbaka till jobbet som gäller. Då blir det jobbpendling så förhoppningsvis kommer styrka och kondition tillbaka lite mer.
Rullade iväg till Spårvägens torsdagsträning ikväll med en känsla att jag faktiskt skulle kunna vara den ende som dök upp. Kunde inte haft mer rätt faktiskt. Kom till F&S 18.35 utan någon där och vid 18:32 rullade jag iväg själv. Inte skulle väl någon få för sig att komma sen till just idag, med tanke på att det är Vätternrundan i helgen? Nä, alla sitter nog hemma och mular i sig pasta skulle jag tro.
Jag bestämde mig för att ändå cykla den runda som Thomas H föreslagit på FunBeat eftersom det med största sannolikhet skulle bli ledarlöst enligt honom. Det var en massiv motvind som tärde hårt på både psyke och krafter. När jag vände upp mot Tungelsta kände jag mig mosig och drog ner på farten lite. Vid Pålamalm var det värre och strax efter Lida blev det just bara lidande. Borde haft med mig nått att käka för jag körde bara med vatten.
Men hem kom jag till slut. Det var annars en magisk kväll och att cykla från Tungelsta till Tullinge i skogen var helt underbart. Böljade landskap och massa lummig skog kändes bra för själen. Nu ska jag nog vila upp mig under helgen så får det bli cykling igen i början på nästa vecka.
Fin kväll och fick OK hemma sticka ut och cykla på kvällen. Tog standardsvängen ner till Södertälje med hopp om att kanske se lite cyklister som körde Tempo Di Bornsjön. Tänkte först att jag skulle ta det rejält lugnt, men i medvinden blev det inte riktigt så. Höll ungefär samma tempo som när vi körde genrepet runt Bornsjön vilket kändes lagom. Såg ingen flaggvakt vid avfarten till Vällinge så jag antog att alla hade startat eftersom klockan var rätt mycket. Men strax innan avfarten till Sderby susade en ECI och en CRT-cyklist förbi mig. De höll något högre fart så dom drog långsamt ifrån mig. Annat vore ju konstigt. Blev omkörd av Tonys skåpbil i samma veva.
Vek av mot Viksberg och jag tror det var Thomas H som stod flaggvakt där. Samma känsla som senast infann sig vid golfklubben. Att det flöt på bra och skulle kunna kunna gå betydligt fortare med lite mer ansträngning.
I Södertälje blev det svag motvind så det gick lite långsammare hemåt. Men det rullade på. På hemvägen blev jag upphunnen av ett gäng från tävlingarna på kanske 10 personer. Valhall, Fredikshof och La Chemise var några klubbar jag såg representerade. Och så Hanna förstås som gjort en bra insats och tagit tillbaka ledartröjan. Låg på rulle fram till Kungens Kurva där de fortsatte förbi Zetas och jag tog Smista Allé med Hanna istället. Såg klungan igen vid Vantörstvägen, men de tog vägen förbi centrum istället. Dom kom ut på Mickelsbergsvägen, så hade kunnat cykla nästan fram till dörren med dem istället.
Hemma igen på under två timmar. Perfekt.
Säsongens andra landsvägscykling blev tillsammans med Spårvägen i form av traditionell torsdagsträning. Eftersom det är Tempo Di Bornsjön på tisdag nästa vecka blev det ett genrep runt sjön. En enda lång intervall stod på schemat och det kändes lite skakigt med tanke på att det var just andra gången på racern ute för i år. En del nytt folk så jag visste inte riktigt hur "bra" dom var och eftersom vi skulle köra individuell start kändes det rätt att starta först.
Öppnade lugnt och planen var att hålla mig runt 150 i puls hela vägen runt. Just för att inte behöva gå in i väggen ute på riksettan i blåsten som blev som en mur. Harvade runt sjön och det var jobbigt men ändå överkomligt. Blev aldrig omcyklad som jag faktiskt trott även om det var nära på slutet. Klockade tiden till 33.33 vilket känns helt ok.
Efter återsamling rullade vi riksettan hem så det blev lite skön medvind hem också. Skönt att ligga på rulle en bit över 40km/h och bara glida med. Vädret var, förutom blåsten, helt fantastiskt. Blå himmel och varmt, även i vinden. Kändes aldrig kyligt att cykla hemåt i kortkort.
På förmiddagen idag precis efter frukost blev den en lucka att kunna cykla sig lite. Grabben somnade ifrån Eurovisionsfinalen igår plus att det evenemanget krockade med Gladiatorerna på TV4. Så när övriga familjen kollade ikapp så stack jag ut en sväng. Det blev ner till Södertälje fram och tillbaka. Det brukar ta cirka 2 timmar vilket brukar bli lagom så det hinns med annat under dagen också.
Efter några kilometer kändes det rätt jobbigt och jag funderade på om det skulle behöva vara så resten av vändan också. Men efter jag stannat i Norsborg och tagit av väst och armvärmare började det kännas bättre. Det var typ 17-18 grader varmt idag och strålande solsken. Perfekt cykelväder med andra ord. När jag passerat Viksbergs golfklubb började det kännas oförskämt bra. Kunde trycka på lite utan att det blev alltför stora protester från ben och lungor. Väl uppe för backen fick jag sikte på några andra cyklister och kunde inte låta bli att försöka komma ikapp. Där någonstans kom nog dagens högsta puls.
Vände hemåt i Södertälje på riksettan och mötte Spårvägens normalgrupp på väg till Taxinge slott strax innan Viksbergsavfarten. Det var kanske 20 pers i den gruppen. Snabba gruppen körde nog via Viksberg så dem missade jag. Mötte en hel del cyklister på hemvägen. Väl hemma kunde jag skriva nästan två timmar och 6 mils cykling till handlingarna. Hoppas kunna komma ut mer nu i veckan för det kändes kul att cykla igen!
Så var då premiären (äntligen) avklarad. Med tanke på den näst intill obefintliga vintern och väldigt tidiga våren borde premiären egentligen blivit av i April. Men nu är det som det är. Lite krasslig, lite lathet och en hel drös med andra bortförklaringar gjorde att det blev nu i torsdags som jag stack ut och rullade lite på kvällen. Det blev efter att jag nattat båda barnen så klockan hann bli runt 20.30 innan jag kom iväg. Inga lampor gjorde att jag höll mig på hemmaplan i Älvsjö och det blev drygt 12 km innan det kändes för mörkt.
Allt kändes trots allt fint. Det finns inte så mycket kräm i varken ben eller lungor men med tanke på den sparsamma träningsmängden det blivit under senvintern och våren så är det inte nått att klaga på. Nu är det bara blicka framåt och hoppas på att kunna komma ut mer och framförallt tidigare på kvällarna.
Cykeln kändes fin den med, men det var lite ovant till en början med både sittposition och växlingar. Jämfört med crossen är det ganska stor skillnad på sittställningen och jag tycker nog det känns med race'igare på crossen. Lite ovant med växlarna eftersom jag har SRAM på racern och Shimano på crossen. Men jag tycker ändå att SRAM är att föredra.
Nu är det som sagt bara hoppas på varma, ljusa och regnfria kvällar framöver så ska det nog kunna cyklas lite mer.
Jo, så är det faktiskt. Idag kändes det riktigt jobbigt och riktigt kul mitt i allt självplågande. Tanken var kortare intervaller med hög intensitet så det blev fyror. Åtta stycken skulle det bli där den första och sista avvek intensitetsmässigt. Den första blev en slags känna efter intervall och den sista blev med lägre effekt eftersom middagen var på väg upp under slutet av den sjunde intervallen. Kompenserade ändå den sista med högre kadens så plusen kilade upp i nivå med de andra intervallerna mot slutet. Kändes fint och precis lagom för att känna att det nog var dagformen som inte var på topp senast och inget annat. Idag flöt det på.
Ska testa med lite hårdare intervaller nästa gång och även korta ner dem till en- eller tvåminutare. Om jag inte kommer på andra tankar vill säga. Förmodligen blir det på söndag eftersom jag fyller 40 i helgen och det blir lite firande och så. Men det blir städat.
Ja, idag var det inte så mycket klipp i benen som jag trodde. Har känts bra hela dagen med pigga ben så väl hemma hoppades jag att trenden skulle hålla i sig. Den gjorde den i kanske två intervaller när jag bestämt mig för att köra 4x8 minuter. På den tredje började jag tappa trycket och på fjärde efter typ två minuter kände jag att det inte skulle funka i sex minuter till. Men flåset var ok, det var benen som blev stumma och jag orkade inte hålla kadensen uppe. Växlade ner och körde de resterande minutrarna på lägre effekt.
Svettigt var det och ändå skönt. Får se hur det blir att ta sig till jobbet imorgon om benen fortfarande är lika stumma.
...som man har tänkt sig. Planen för aftonen var 5x6 med två minuters vila mellan varje. Men när jag bara hade att pumpa däcket kvar hördes ett tyst pysande från däcket. Pillade lite på ventilen i tron att den kanske satt lite lös. Men icke. Så det blev till att montera loss cykeln från trainern och byta innerslangen. Tog lite tid eftersom trainerdäcket är ett sånt där däck som inte glider av och på hjulet så lätt. När allt var klart igen hade tiden runnit iväg lite så motivationen var inte på topp.
Körde uppvärmning och gav mig i kast med första intervallen. Kändes dötrist och inte alls roligt. Hur roligt hårda intervaller nu kan kännas egentligen. Så jag körde klart den och trampade sen ur. Det blev 30 minuter istället för 60 minuter. Men så är det. Träning ska kännas givande och roligt annars funkar det inte. Inte för mig i alla fall. Får ta nya tag till helgen istället.
Det har blivit ett litet uppehåll från träning. Men nu är jag nog på gång igen. Det lär inte bli så många trainerpass till eftersom det är rätt ljust ute nu på kvällarna plus att det även ganska varmt. Typ 5-8 grader har det varit den senaste veckan. Trainerpassen känns väldigt kvalité, men det slår ändå inte att kunna cykla ute ens om det bara är en mystur runt i söderort.
Ikväll startade jag upp lugnt och fint med 5x5 och det kändes bra. Har nog inte tappat så mycket, cyklar ju dagligen till och från jobbet och jag har ju inte varit sjuk heller. Kan nog gå på lite mer nästa pass. Om det blir något mer inne alltså.
Åkte ut till TCM i Tyresö i Lördags och tittade på cykel. Blev inte så mycket funderande eftersom jag slog till på en Corratec C-Cross. Var ute och testade den en sväng idag tillsammans med Hugo och allt funkar fint. Fick en snabb bike-fit i affären så det kändes bra redan där förstås. Skärmar på så nu nu blir det en fröjd att återigen kunna jobbpendla.
Jag bloggar normalt sett bara om min träning här, men jag gör ett kort instick med jobbpendling för omväxlings skull. Saken är ju den att jag sen 2006 cyklar året runt till och från jobbet. Det är ingen distans att tala om, cirka 6-7 kilometer enkel väg. Den vägen trampar jag oavsett väder året runt. Enda gångerna jag ställer in är när vi ska göra något efter jobbet eller om en planerings/studiedag är förlagd till någon annanstans.
Min parhäst sedan 2008 varit en Focus Black Hills som helt klart gjort sitt jobb. Den har kanske inte fått den tillsyn och omvårdnad som en cykel borde ha, men det är bara drivlinan som tagit stryk och fått service. Men nu igår kastade den nog in handduken för gott. Så klart att det går att fixa, men någon gång kommer man ju till den gränsen där det inte längre är ekonomiskt försvarbart att reparera något. Att lämna in och fixa alla småsaker plus gårdagens missöde blir helt enkelt för dyrt.
På väg till jobbet tyckte jag det durrade lite när jag trampade och att kedjan liksom inte greppade växel och kassett bak. Stannade och konstaterade är något gick emot vid bakväxeln. Tänkte att jag kollar närmare när jag kommer till jobbet. Men jag hann inte så mycket längre innan växelörat gick rakt av och hela bakväxeln åkte in i kassetten. Fick leda hem cykeln och låna brorsans så jag ändå kunde ta mig till jobbet en timme försenad.
Så nu blir helgens uppdrag att åka ut till TCM i Tyresö och kolla ny cykel. Jag hade tänkt vänta till höstens rea, men nu blir det alltså tidigare. Det lutar starkt åt en cross men vi får se vad de har att erbjuda.
Kaos med bakväxeln?
Efter en helvetesdag på jobbet bestämde jag mig för att ändå gå ner och träna nu ikväll. Bangade igår just för att jag kände mig helt slut, men idag kändes det ändå så pass bra både fysiskt och mentalt att det blev lite intervaller.
Kollade runt lite snabbt på Trainerroad och fastnade för passet Stevens. 5x6 med två minuters vila. Perfekt. Har tidigare kört längre intervaller med lägre vila, men idag ville jag testa med kortare vila. Det var väl egentligen inga problem, på sätt och vis faktiskt skönare eftersom pulsen inte hinner gå ner så långt. Det blir inte samma spann på högt och lågt.
Under den tredje intervallen kom jag in i ett riktigt skönt flow, nästan så det kändes trist att behöva sluta när det var dags. Hade gärna fortsatt några minuter till. Så kändes det där och då med det är ju just det som är grejen med intervaller tycker jag. I början kan det kännas fint, i mitten fortfarande fint och sen på slutet som helvete. Det kan räcka med att man kör nån minut till eller två så har syraskulden gjort sig påmind och det blir ett riktigt lidande.
Samma känsla som att ligga på rulle i motvind och tycka det går långsamt bara för att en stund senare när man kommer upp i spets hålla på att brinna upp i benen. Det svänger så vansinnigt fort ibland. Men det är ju också just tjusningen.
Nu blir det vila tills på söndag skulle jag tro. Sen blir det hårdkörning igen. Lurar på kortare och stenhårda intervaller om jag kan hitta något lämpligt på Trainerroad.
Vintern gjorde en återkomst i fredags då det kom snö. Den har det varit kallt under helgen och det var lite roligt att läsa att en dykt upp till Spårvägens söndagsträning med racer idag. Det lär ju inte vara halt ute, men ändå. Själv har jag spenderat hela dagen inne tillsammans med barnen och vi har gjort massa kul saker tillsammans. Så på kvällen gjorde jag vanan trogen och drog ett trainerpass i källaren. Ville köra på lite, men inte så jag knappt tar mig upp för trappan efteråt. Så det blev 5x5 strax under tröskel. Kändes bra och just nu känns det som om fokus ska ligga på att bygga kondition och uthållighet snarare än styrka. Jag har alltid föredragit långa intervaller där man kan ligga och mala på före korta stenhårda intervaller som ger yrsel och nära dödenupplevelse.
När jag själv är ute och cyklar under utomhussäsongen har jag samma filosofi. Jag vill kunna cykla snabbt och långt utan att gå över gränsen. Så det är aldrig spurtande, inte ens när det är spårvägens torsdagsträningar. Klassikern är ju Ebbadalsvägen och sen Årsta havsbad där det hela "avgörs" med skyltspurt. Jag ligger gärna och drar upp spurten, men inte mer än så. Träningsmässigt känns det inte kul att ligga på rulle 95% av en sträcka för att sen ge järnet de sista 5%.
Nåja, vi får se om även nästa vecka får plats med tre träningspass. Det är där jag vill ligga ambitionsmässigt. Både för att få träningen och för att det är mentalt avkopplande.
Har sprungit runt på jobbet en del idag så det var med redan trötta ben jag hoppade upp på cykeln för att träna lite ikväll. Men det är ändå skönt som alltid att kunna koppla av med träning, som balsam för själen ibland. För även om jag kommer hem trött är det skönt att kunna gå ner och mosa på lite och få tänka på annat.
Idag blev det 3x6 minutersintervaller på strax över FTP. Det blev lagom och jag tror att lite av tisdagens träning satt kvar i benen. Nu vila och så kör vi igen på söndag om det finns tid, lust och ork. Det är en del att göra i helgen så vi får se.
Kvällsjobb idag och egentligen hade jag tänkt träna igår, men det blir inte alla gånger som man planerat så det fick bli idag istället. Orsaken var faktiskt inte barnen utan att jag var så fasligt trött. Kanske inte så konstigt med tanke på att dottern drog upp mig 05.15, men med skillnaden att hon var inte var trött på kvällen.
Pallade inte cykla en timme och 30 minuter kändes för kort. Så det blev 45 minuter och valet föll på ett pass med 4x4. Så här i efterhand kunde jag krämat aningens mer ur benen men där och då kändes det rejält jobbigt. Såklart den sista, men även den tredje intervallen satt långt inne. Nästa gång ska jag dock köra med högre kandens för jag tror den blev lite av en begränsning idag. 90 kändes lite lågt.
Nu sängen och vila sen pigg och alert när klockan ringer 05.30.
Imorgon är det riktigt fin mat i personalmatsalen så vi grabbar på jobbet tänkte ta en sväng dit och fylla våra magar. För att maximera aptiten kändes det helt korrekt att riva av ett svettigt trainerpass i källaren. Fastnade för en gammal favorit som jag kört förut i Trainerroad, Gayley. Uppvärmning, stegrande motstånd för att få upp pulsen, kort vila, sen 4x8 minuter med 4 minuter vila mellan. Tog mig igenom det hela utan problem även fast jag såklart blev trött. Nu blir det nog lugnt med träning fram till helgen. Är ju fortfarande i någon slags uppstart så det gäller att ta det varligt.
Menyn imorgon? Rimmad oxbringa med rotmos, blodpudding och kroppkakor är det som gäller. Blir nog en rejäl portion av varje skulle jag tro.
Efter en otroligt fin söndag med temperatur på en bit över 10 grader blev det på kvällen tid för lite trainer igen. Eftersom det har känts så bra de första passen utan någon tendens till att jag helt klappat ihop eller känt besvär av någon sort så var det tags att ta i lite mer. Började med 10 minuter uppvärmning för att sedan köra 10 minuter lite lagom för att få upp pulsen. Vilade några minuter och sen återigen 10 minuter med lite mer tryck. Där någonstans tänkte jag fel och trodde jag skulle köra 40 istället för 45 minuter.
Det blev några minuters vila och sen pangade jag på betydligt mer och körde hårt i 4 minuter. På slutet var det rejält jobbigt och pulsen for upp i 164. Men det var inte övermäktigt på något sätt. Hade kanske pallat med en intervall till med lite vila, sen hade det nog tagit stopp. Men det känns positivt att jag fullföljde och inte blev tvungen att avbryta. Det gäller att våga tro på sig själv!
Med tanke på helgens fina väder känns utomhuspremiären inte så långt borta, men samtidigt är vi fortfarande i början på mars så mycket kan hända fram tills början av april då det normalt brukar gå att komma igång ute.
Kvällsjobb för mig innebär jobb till 19.00. Med cykelpendlingen så är jag hemma någon gång efter 19.30. Dottern hinner jag inte träffa för hon går till sängs runt 19-tiden och grabben en timme senare. Så honom hinner jag i alla fall träffa en liten stund. Annars är det jag som lämnar båda barnen på morgonen när jag jobbar kväll, så då blir det lite mer tid tack och lov.
Ikväll efter att grabben lagt sig gled jag ner och trampade i 45 minuter. Inget märkvärdigt, typ planlöst och mest skönt att få motionera alls. Ökade spänningen mellan däck och rulle så nu känns det mer som det gjorde förra våren. Förra gången tyckte jag det gick lite väl lätt på de växlar jag tidigare tyckte var rejält plågsamma. Det är väl bara harva på i samma andra så får vi se när det blir ett trainerbesök igen.
Jag måste erkänna att jag de senaste veckorna kastat lite blickar åt trainern när jag varit nere i källaren. Hälsan har varit lite sisådär den senaste tiden, egentligen ända sedan mitten på december. Nu känns allt bra, det är bara enstaka hostningar och en ibland rinnig näsa som finns kvar. Börjar misstänka nån form av allergi, får kolla upp det på vårdcentralen vid tillfälle.
Så idag bestämde jag mig för att sätta alla saker på plats och köra 30 minuter lugnt för att känna efter om det funkar eller inte. Det kändes bra. Både fysiskt och mentalt. Mentalt har det inte heller varit på topp, jag har helt enkelt inte haft någon lust att träna ens om jag haft möjligheten. Inte av lathet, bara ingen lust. Kanske är det för att jag inte längre har några direkta säsongsmål typ Vätternrundan. Kanske är det något annat, typ trött efter alla måsten efter jobbet. Vet inte. Men nu sätter jag igång lite smått så får vi se vart vi landar.
Idag var det musik i lurarna och Youtube med sköna videoklipp i 30 minuter. Glömde sätta på cykeldatorn men startade TR så egentligen blev det cirka 35 minuter. Ingen plan annat än att trampa lugnt i början och slutet. Där emellan blev det stegrande motstånd utan att det blev för ansträngande. Just idag kändes allt precis lagom.
