Efter en helvetesdag på jobbet bestämde jag mig för att ändå gå ner och träna nu ikväll. Bangade igår just för att jag kände mig helt slut, men idag kändes det ändå så pass bra både fysiskt och mentalt att det blev lite intervaller.
Kollade runt lite snabbt på Trainerroad och fastnade för passet Stevens. 5x6 med två minuters vila. Perfekt. Har tidigare kört längre intervaller med lägre vila, men idag ville jag testa med kortare vila. Det var väl egentligen inga problem, på sätt och vis faktiskt skönare eftersom pulsen inte hinner gå ner så långt. Det blir inte samma spann på högt och lågt.
Under den tredje intervallen kom jag in i ett riktigt skönt flow, nästan så det kändes trist att behöva sluta när det var dags. Hade gärna fortsatt några minuter till. Så kändes det där och då med det är ju just det som är grejen med intervaller tycker jag. I början kan det kännas fint, i mitten fortfarande fint och sen på slutet som helvete. Det kan räcka med att man kör nån minut till eller två så har syraskulden gjort sig påmind och det blir ett riktigt lidande.
Samma känsla som att ligga på rulle i motvind och tycka det går långsamt bara för att en stund senare när man kommer upp i spets hålla på att brinna upp i benen. Det svänger så vansinnigt fort ibland. Men det är ju också just tjusningen.
Nu blir det vila tills på söndag skulle jag tro. Sen blir det hårdkörning igen. Lurar på kortare och stenhårda intervaller om jag kan hitta något lämpligt på Trainerroad.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar