Tillbaka i sadeln!

Ibland blir det korta uppehåll från cyklingen, ibland blir de lite längre. Denna gång blev det typ 2½ månad nästan. Med tanke på först delen av sommaren där en vecka var schysst och resten kass så känns det inte så farligt om man ser det så. Men ser man till hur mycket kondition och muskler som försvinner blir det lite tråkigare.

Vädret idag var rätt ok. Det småduggade från 16-tiden fram till 18-tiden men jag hade redan bestämt mig för att haka på Spårvägenträningen denna kväll. Backintervaller i Masmobacken är rätt ok. Inte så lång backe och inte så tuff lutning heller. Bara rakt upp också och inga svängar. Gjorde mig i ordning och tänkta rulla direkt till backen för att få lite mer tid att spela med. Allt var klart, men jag fick inte i nån luft i backdäcket. Efter lite trixande så tog jag bort ventilförlängaren och kunde komma åt ventilen som förmodligen rostat fast med tanke på min cykelfrånvaro i sommar. Sen var det bara pumpa.

Kom fram och mötte nästan direkt hela gänget. Vi satte igång och det kändes riktigt bra under de två första intervallerna. Började fundera på om jag verkligen tappat speciellt mycket. Sen rullade vi bort och skulle cykla upp för en cykelbana som går mellan husen borta vid stora Masmobacken. Där fick jag kvittot på att det nog inte var så bra som jag först trott. Höll på att omkomma och efter vi nått toppen återhämtade jag mig nog inte riktigt igen.

När vi var klara rullade jag med bort mot Huddinge och det var riktigt jobbigt att ens komma in på hjul längs med Glömstavägen. Blev räddad av ett rödlyse vid avfarten till Huddinge Sjukhus. Sen blev det cykling hemåt genom Snättringe och jag tog en extra sväng bort mot E4 innan jag slutligen kom hem. Riktigt trött. Men roligt. 

På måndag är föräldraledigheten över och det är tillbaka till jobbet som gäller. Då blir det jobbpendling så förhoppningsvis kommer styrka och kondition tillbaka lite mer.