tisdag 12 april 2016

Paris-Roubaix med en smäll.

Tillbaka i träning efter sjukdom och lite annat. Tror det kallas ekorrhjulet och livet som småbarnsförälder med allt vad det innebär. Tidigare var det sällan problem med att sätta sig på trainern sent, men nu när det inte finns några mål eller ambitioner typ Vätternrundan blir det inte lika viktigt. Jag vill inte påstå att jag blivit mer bekväm av mig och föredrar att göra annat istället för att träna. Men det blir lätt att jag sysslar med andra måste på kvällstid på att få mindre att göra på helgern så det blir mer tid med barnen då.

Nåväl, ikväll blev det en dryg timmes träning tillsammans med Paris-Roubaix. Visste redan vem som vunnit, men inte sett annat ändå korta klipp av spurten in i mål. Började värma upp och pulsen rusade snabbt upp mot 150 och benen kändes blytunga. Blev förvånad faktiskt. Inte kan jag väl tappat på mycket på drygt två veckors utebliven träning? Körde första korta intervallen men det funkade inte alls. Gjorde om planen och la mig på 140-145 i puls där det kändes tungt nog. Tänkte att jag kör så en timme så får det bli andra bullar nästa gång istället.

Efter cirka 35 minuter ställde jag mig upp en kort stund och när jag satte mig igen kändes det som om något lossnade, motståndet lättade att virtuella watten studsade upp till vad den brukar ligga på med motsvarande puls/kadens. Märkligt. Men eftersom jag redan kört en halvtimme utanför ordinarie plan så fortsatte jag med samma puls, dock med korrekt watt nu då. Funderade på om det kanske hade nått med magnetbromsen att göra eller vajern dit. Jag har ju inte ändrat nått på inställningarna mot det normala.

Efter 55 minuter började det kännas konstigt i pedalerna. Eftersom jag kör med hörlurar och hög musik hör jag inget av ljuden utifrån. Men när jag tog av dem och lyssnade lätt det nästan som om bakväxeln låg och hoppade mellan två växlar. Vevade lite långsammare och när jag stannade för att kliva av och kolla om det kanske var nått som låg emot eller om det kanske var själva hjulet så small däcket. En stor reva blev det. Nu har jag haft däcket i några säsonger och redan när jag startade upp trainersäsongen såg jag att däcket börjat få lite småsprickor. Antar att däcket är huvudproblemet till att det gick trögt. Lite snopet, men det blev i alla fall 58 minuter av tänkta 60.

Kanske var detta en signal om att innesäsongen är slut nu och det är dags att börja träna ute?

Däcket.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar